Joakim Ericsson förklarar båda dödsfallen

Berättar varför han dödade Sölve Svensson och Irene Saldert

Joakim Ericsson, 24, har erkänt att han slog ihjäl Sölve Svensson, 64, och Irene Saldert, 58, i Hovs hallar i Skåne.

I dag ska han få förklara varför han dödade det äldre paret och sedan styckade deras kroppar.

Aftonbladet rapporterar direkt från rättegången.

Joakim Ericsson har tidigare fått lämna sin egen berättelse om hur det gick till när han slog ihjäl paret.

I dag fortsätter åklagarnas förhör av honom där han kommer att tvingas lämna svar på flera frågor.

Det var den 11 januari 2007 som Joakim Ericsson tog livet att paret. Han kände Sölve, som haft ett förhållande med hans mormor. Kanske var det redan på mordkvällen pengarna som fick honom att begå dubbelmordet. Det är åklagarnas teori.

Utgav sig för att vara Sölve

Sölve och Irene anmäldes som försvunna i februari.

Någon hade under tiden som paret varit borta tagit lån i Sölve Svenssons namn.

Det visade sig vara Joakim Ericsson. Han erkände också detta för polisen, när ett rutinsamtal gjordes till honom för att ta reda på vad han visste om försvinnandet.

Vid en första rättegång dömdes han för att ha utgett sig för att vara Sölve för att få tag dennes pengar.

Joakim Ericsson har lämnat fyra olika versioner om vad som hände på mordnatten.

Erkänt att han dödat paret

När de saknades kroppar hittades styckade i Häljasjön den 12 maj 2008 begärdes resning i målet.

I sin senaste version har Ericsson erkänt att han dödade paret i självförsvar.

Och att han styckade dem.


Följ rättegången direkt med Aftonbladets reporter Jessica Balksjö:

09.10

Åhörarna och pressen har ännu inte släpps in i salen i Helsinborgs tingsrätt. Förhandlingen kommer att börja något senare än utsatt tid klockan 9.00.

Ett 30-tal åhörare, anhöriga och journalister är på plats för att vara med vid rättegången.

09.20

Rättegången har börjat. Joakim Ericsson, 24, sitter med handen för munnen och lyssnar på åklagarens genomgång av vilka nya bevis som kommer att läggas fram.

Joakim Ericsson är klädd i randig tröja med skjorta under. Han är kortklippt och tittar sig uppmärksamt omkring.

Åklagare Göran Olsson påbörjar sitt förhör av Joakim Ericsson som svarar med hög ljus röst.

09.25

Joakim Ericsson får berätta om en båttävling som han planerade att delta i. För att delta i tävlingen behövde han en båt.

Det här är intressant när åklagarna försöker ta reda på varför Joakim efter så många år tog kontakt med Sölve Svensson, som han kände sedan Sölve varit tillsammans med hans mormor.

Joakim Ericsson hade stulit båtar tidigare som han sålt vidare och hade vid det här tillfället tillgång till flera båtar.

Men han ville ändå låna just Sölves båt.

09.30

Den 8 januari 2007 bestämmer sig Joakim Ericsson att ta kontakt med Sölve Svensson. Det här är tre dagar innan Sölve Svensson och Irene Saldert dödas.

Joakim Ericsson berättar sakligt med sin ljusa röst hur han burit sig åt för att få tag i Sölves nummer.

Chefsåklagaren fortsätter att fråga om den dagen då Joakim fick kontakt med Sölve.

Det började med ett telefonsamtal.

– Jag berättade att jag hade varit där och knackat på. Han berättade att han inte hade varit hemma då, berättar han.

Två dagar senare ringde Joakim igen till Sölve som lovade att hålla sig hemma.

09.40

Joakim Ericsson pillar hela tiden på en penna. På sitt högra lillfinger har han en silverring.

Förhöret handlar mycket om fiske – ett av Joakim Ericssons största intressen. Åklagaren vill veta hur det gick till när han tog med sig två fiskar till Sölve Svensson när han besökte honom i huset i Hovs hallar den 10 januari.

Ericsson berättar hur han och Sölve satt i parets hus och åt smörgåsar.

Joakim Ericsson håller fast vid att hans motiv med besöket var att få låna Sölves båt.

– Vi hade inte så mycket att prata om. Det handlade mest om fisket och båten, säger Joakim.

Under besöket i huset pratar de om att Joakim skulle kunna komma förbi dagen efter och träffa Sölves sambo Irene.

09.45

Åklagarnas förhör har kommit in på morddagen. Joakim Ericsson redogör för hur han kommit tillbaka till Sölve och Irenes stuga i Hovs hallar den 11 januari 2007.

Åklagarna vill först reda ut hur många gånger Ericsson egentligen har träffat sina offer före den dagen.

Kommer du ihåg vad du sa om dina besök vid förra rättegången? frågar åklagaren.

– Att jag inte sa sanningen, det är ganska uppenbart, svarar Joakim Ericsson.

09.50

Åklagaren går igenom tidigare förhör där Joakim Ericsson erkänt att han stal Sölve Svenssons körkort vid besöket i stugan i januari.

En rad pärmar med allt material från den tidigare polisutredningen finns inne i rättssalen.

I förhören har Joakim Ericsson berättat hur kontakten med Sölve Svensson sett ut innan han kom dit igen den 11 januari.

Åklagaren läser högt ur de gamla förhören.

10.10

Chefsåklagaren frågar om oklarheter i de olika förhören. Det handlar bland annat om hur mycket fisk Joakim Ericsson fått, när han haft kontakt med det Sölve Svensson och hur kontakten sett ut. Historierna går inte ihop.

Varför kunde du inte säga som det var redan i de första förhören? frågar åklagaren. Det stämmer inte som Joakim Ericsson sagt att han bara varit där en gång, och att det var den 11 januari 2007.

– I början när jag greps så förnekade jag att jag kände till något om deras försvinnande. Det är svårt att komma ihåg nu exakt varför jag sa som jag gjorde. Jag fick säga att det var den elfte som jag stal saker av honom. Det var lämpligare att säga att det hände den dagen, säger han.

I själva verket var det den 10 januari som besöket ägde rum, menar han nu.

Han får frågor om de "smitnotor" som han brukar ta när han tankar bensin. Varför gjorde han så?

– Det är billigare att låta bli att betala, säger Joakim Ericsson.

10.20

Klockan 00.08 den 12 januari har Joakim Ericsson ringt telefonbanken och frågat om det kommit in pengar. Några minuter senare tar han ut pengar.

Joakim Ericsson har flera skulder hos Kronofogden.

Han får berätta igen om hur det gick till när han skulle åka till Sölve Svenssons stuga och att han först var i Båstad, innan han gav sig iväg hem till paret i Hovs hallar.

Det var molnigt och blåsigt den dagen.

– Jag vet inte varför jag åkte till Båstad. Om jag körde dit för att fördriva tiden vet jag inte, svarar han.

Åklagaren vill att han förklarar varför han inte åkte direkt hem till Sölve och Irene, även om han skulle ha varit där klockan 17.00.

– Jag gick dagligen promenader. Jag var arbetslös och rastlös då, berättar han.

10.30

Joakim Ericsson får berätta om hur han tappade sin bilnyckel där på stranden i Båstad.

Han ringde till Sölve för att få hjälp.

– Direkt efter samtalet så fortsatte jag att leta. Sedan kom de körande i sin Volvo, berättar han.

Paret parkerade precis intill Joakims bil.

– Det passerar bilar på den vägen. Det var mörkt då så jag tänkte inte på om det gick förbi någon.

Nu får han berätta hur det gick till när Sölve Svensson kliver ur bilen – Irene sitter kvar i bilen.

– Jag hade ju berättat vad som hade hänt under telefonsamtalet. Jag minns bara att jag pekade ut var jag hade gått. Så småningom gick vi ner på stranden och började leta.

Åklagaren leder Joakim Ericsson närmare mordögonblicket.

10.35

Joakim Ericsson berättar hur de letade efter nycklarna på stranden.

– Det var Sölve som själv erbjöd sig att komma och hjälpa mig att leta. Det är som jag har sagt, jag kan minnas att jag sa hej till henne. Vi borde ha sagt någonsin mer än bara hej, men det minns jag inte.

Enligt Joakims berättelse snubblar då Sölve där på stranden.

– Ja, han halkade. Jag var ett par meter ifrån. Jag tror inte att jag såg när han snubblade, svarar han som svar på åklagarens frågor.

Han skrattade till när Sölve ramlade.

– Det var bara något som slant ur mig, säger han.

Då uppstod irritation, enligt Joakim Ericsson.

– Jag tog något steg emot honom och skulle ta honom i armen. Det var med som en gest bara. Då knuffade han undan mig. Han var knästående då, på ett knä.

Knuffen träffar i magtrakten.

– Han knuffar mig med armen. Jag kände av det såklart. Det kändes "aj", liksom.

10.40

Joakim Ericsson fortsätter att berätta om vad som hände på stranden.

Sölve Svensson hade knuffat honom.

– Jag blev själv irriterad. Så jag knuffade tillbaka direkt. Jag har för mig att det var med en hand.

Efter det flög Sölve upp, berättar Joakim.

– Det var båda händerna. Knuffen träffade i överkroppen. Det var en konstig situation också ju. Jag knuffade tillbaka där.

Han berättar om den knuffen och bråket som uppstod, enligt honom.

– Jag minns att jag kallade honom för "idiotjävel" eller "jävla idiot". Det var hårda ord.

Nu står de båda upp.

Då slår Sölve Svensson Joakim Ericsson med ficklampan, berättar han.

– Det enda jag minns är att det var uppifrån och ner. Jag vet inte vilken hand han höll ficklampan med, men det var den han slog med. Jag fick något slag på axeln och något på huvudet. Om jag fick skadorna på axeln redan då är svårt att säga.

– Jag kände av slagen då. Först senare tänkte jag på det.

Det var här han själv började slå tillbaka med knytnävarna.

– Det var ett par tre slag ifrån båda.

10.45

Joakim Ericsson fortsätter att berätta om bråket. Irene Saldert var fortfarande vid bilen, säger han.

Åklagaren frågar om hur det kändes att hamna i bråk med en äldre man.

– Han var 64 men han var lika stor som mig. Han var muskulös och en och nittio lång.

Fanns inte möjligheten att fly? frågar åklagaren. Var det inte en obehaglig situation?

– Det är klart att det var en obehaglig situation. Det gick så snabbt där. Sedan hamnade vi ju på marken där ju.

Han får berätta om hur slagen träffade.

– Det är svårt att säga, men jag tror att det var runt bröstkorgen.

Han såg inte om Sölve Svensson var skadad.

– Det var mörkt.

Därefter fällde Joakim Ericsson 64-årige Sölve Svensson där på stranden.

– Det var en ren impulsgrej, det bara blev så.


11.20

Pausen är över.

Förhöret med Joakim Ericsson fortsätter.

Han får berätta om bråket på stranden i Båstad.

– Det är svårt för mig att säga vem som var argast. Det blev automatiskt så att jag slog tillbaka, säger han.

11.25

Åklagare Anna Broomè frågar om samtalet som Joakim Ericsson ringde till Sölve Svensson när Joakim berättade att han hade tappat nyckeln.

Joakim Ericsson får berätta hur han fällde Sölve.

– Han föll med ryggen först. Jag tryckte, då föll han med ryggen först. Vi hamnade på marken båda två. Jag låg gränsle över honom.

Han får redogöra hur fallet gick till.

– Det låter knäppt när jag säger det, det inser jag också. Men det enda jag registrerade var att han föll mot marken. Det gick så snabbt.

Slagsmålet fortsatte.

– Han slog med ficklampan och jag slog med knytnävarna först. Det är svordomar och skrik från båda håll.

11.35

Åklagare Göran Olsson fortsätter att förhöra honom om bråket på stranden då Joakim Ericsson sitter gränsle över Sölve Svensson på stranden.

– Jag slog honom med knytnäven, det är klart att han måste ha tagit skada.

Joakim Ericsson berättar om sina egna skador. En skada vid tinningen och en skada på axeln.

– Hans slag träffade mig på axeln. Jag tror att det var redan när vi stod. Jag har för mig det.

Joakim Ericsson pekar på sitt eget huvud där såret suttit.

Han börjar skruva på sig i stolen när åklagarna börjar prata om detaljerna kring hur han stoppade in de döda kropparna i bilen. Om det var då han för första gången kände av skadan i axeln.

Åklagarna vill veta varför han inte gav sig iväg när han kunde.

– Rent teoretiskt är det givetvis så, men det gick så snabbt allting. Det var inte många sekunder det handlade om.

11.40

Åklagaren vill veta om Joakim Ericsson uppfattade Sölve Svensson som ett hot.

– Jag kan inte säga att jag tänkte på det.

Bråket fortsatte.

– Jag fick tag på den här stenen. Det var en impulshandling, hela stranden var ju full av stenar, säger han.

Han visar med två händer hur stor stenen var mellan tummarna och pekfingrarna.

– Det var adrenalin och ilska. Jag slog med den emot honom.

Varför slog han? frågar åklagaren.

– Exakt varför är svårt att säga. Syftet måste ha varit att tillfoga någon form av skada, det säger sig självt.

Första slaget träffade huvudet.

– Antagligen så förlorade han medvetandet vid det slaget. Det är bara en slutsats jag drar nu i efterhand eftersom jag har sett rapporten från rättsläkaren.

11.45

Åklagare Göran Olsson fortsätter att förhöra honom om bråket på stranden då Joakim Ericsson sitter gränsle över Sölve Svensson på stranden.

– Jag slog honom med knytnäven, det är klart att han måste ha tagit skada.

Joakim Ericsson berättar om sina egna skador. En skada vid tinningen och en skada på axeln.

– Hans slag träffade mig på axeln. Jag tror att det var redan när vi stod. Jag har för mig det.

Joakim Ericsson pekar på sitt eget huvud där såret suttit.

Han börjar skruva på sig i stolen när åklagarna börjar prata om detaljerna kring hur han stoppade in de döda kropparna i bilen. Om det var då han för första gången kände av skadan i axeln.

Åklagarna vill veta varför han inte gav sig iväg när han kunde.

– Rent teoretiskt är det givetvis så, men det gick så snabbt allting. Det var inte många sekunder det handlade om.

11.50

Joakim Ericsson har sagt i tidigare förhör att han inte vetat om efter vilket slag Sölve förlorade medvetandet.

Han skrattar till när han får fler frågor om hur Sölve reagerade på slaget med stenen.

– Jag minns ju inte, upprepar han.

Han återkommer hela tiden till hur snabbt allt gick.

– Där fanns ingen direkt avsikt. Det var en ren impulshandling i stridens hetta, säger han.

11.55

– Hotad kände jag mig i början när han började slå med ficklampan. De slagen där var i nödvärn då för att få bort honom från mig. Min åsikt om vad nödvärn innebär spelar ingen roll här. Det har inte med saken att göra, svarar han när åklagaren vill få honom att berätta om vad han gjort och vad han tänker om det.

13.35

Rätten återupptar förhandlingarna.

Joakim Ericsson har använt stenen och berättar nu om hur Irene Saldert börjar slita i hans kläder.

– Jag uppfattar det som att jag blir attackerad.

Han slår henne också.

Sölve låg kvar på marken.

– Jag skulle tro att han var åtminstone medvetslös då.

13.45

Han slår minst ett slag med stenen mot Irene Saldert, 58.

Han säger att han inte vet om han siktar.

– Jag tror själv att anledningen till att jag reagerade som jag gjorde var att ilskan hade runnit över och att det gick ut över henne. När jag snurrade runt visste jag inte om hon hade något tillhygge eller vad avsikten med det var.

Både Sölve och Irene har blivit slagna i huvudet med stenen.

– Det var en ren reflex, jag minns inte vad det fanns för tankar. Det är svårt att säga nu i efterhand.

13.50

Joakim Ericsson berättar vidare om misshandeln av Irene Saldert.

– Det var knappast något jag gjorde medvetet. Jag skulle inte vilja säga att jag hade någon kontroll över situationen. Då hade det knappast blivit som det blev.

Hur ser han själv på misshandeln, undrar åklagaren.

– Det är klart att jag skulle vilja ha det ogjort, säger han.

Åklagaren tar upp vad Joakim Ericsson sagt i tidigare förhör. Han har där erkänt grov misshandel mot Irene Saldert.

– Min åsikt om det spelar ju ingen roll, säger Joakim Ericsson.

Chefsåklagare Göran Olsson tar över förhöret. Han återgår till slagen med stenen. Han frågar om hur det gick till när Irene tog tag i hans jacka.

– Hon drog och slet. Efter minns jag bara att jag reser mig och springer bort till fortet. När jag kommer tillbaka så ligger hon på marken.

När han slog Irene stod hon upp. När han slog henne hamnade de båda på marken.

– Jag minns inte hur det gick till. Jag kontrollerade inte hur det var med dem innan jag sprang.

14.00

När Joakim Ericsson kom tillbaka låg de båda på marken.

– Jag såg att de inte andades. Jag kollade pulsen på dem. På halsen.

Han minns inte om han behövde vända på kropparna för att kontrollera om de levde. Han lyste de båda över ögonen.

De regerade inte.

– Det var väl på grund av det våldet som jag hade utdelat.

Han minns inte att han såg något blod på dem. Han kommer inte heller ihåg vem han undersökte först eller hur deras kroppar kändes.

Joakim Ericsson berättar med en stadig, ljus röst om hur han förstått att han dödat dem.

– Jag fick ju panik där minst sagt. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade orsakat två människors död. Jag var fullkomligt panikslagen.

Med de två döda kropparna framför sig försökte han komma på vad han skulle göra.

Han hade inte någon tanke på att ringa SOS Alarm.

– Jag kom fram till att jag tvungen att flytta på dem. Rätt beslut hade ju varit att ringa polisen, men jag var fullkomligt panikslagen.

14.10

Joakim Ericsson berättar om hur han resonerade när han beslutade sig för att dölja sin inblandning i morden.

– Jag tänkte mest på den sociala delen. Jag hade ju dödat två personer.

Han berättar att han drabbades av panik.

– Jag tänkte att jag skulle flytta kropparna till en annan plats.

Han får berätta hur han gjorde.

– Jag drog dem bort till den där slänten som är där. Jag tog dem under armarna. Jag tror att jag drog i händerna också.

Efter det flyttade han Sölves bil. Nycklarna satt i bilen.

– Sedan försökte jag lyfta dem upp dem till bagaget, upp i bilen. Jag försökte få in dem där.

– Det gick inte alls.

Han försökte få in kropparna i ungefär en halvtimme.

Då beslutade han att stycka kropparna.

– Efter det kom de här tankarna. Att jag var tvungen att dela dem för att få upp dem i bilen.

14.20

Åklagarna fortsätter att fråga om hur han gjorde sig av med kropparna och vad han hade för tanke med att få in dem i bilen.

– Det tänkte jag ju inte på då. Nu var det ju ingenting jag funderade på. En sak i taget, tänkte jag.

Nästa moment var att dra ner kropparna till fortet i närheten.

– Jag fick ju en ny idé sen. I bilen hittade jag bultbanden. Det blev ju att det var något att lyfta i ju. Då drog jag ner honom till fortet. Sen körde jag därifrån.

Hans pappas bil stod kvar på stranden. De två döda kropparna låg tio meter bort.

– Jag tänkte inte så klart då.

Han körde tillbaka till stugan för att se om det fanns några verktyg där. Han kände på flera dörrar som var låsta.

– Du skulle ju stycka kropparna. Tänkte du inte på vilket verktyg du behövde, frågar åklagare Göran Olsson.

– Jag tänkte inte så klart, säger Joakim.

Joakim åkte tillbaka till stranden, hittade en nyckelknippa till stugan i den döde Sölves jacka.

Han åkte därefter tillbaka till stugan igen. Han hittade en nyckel till förrådet och hittade där de verktyg han behövde.

– Jag tog ett par sågar. Det var åtminstone en vanlig bågsåg.

14.30

Han kör tillbaka till stranden i Kattvik, i Båstads kommun.

Där ligger kropparna.

– Då delar jag dem då, berättar han.

Han får berätta hur han gör när han sågar isär kropparna.

Han berättar att han använde sågen för att kapa de olika kroppsdelarna.

Efteråt lägger han ner delarna i en sopsäck.


15.15

Förhandlingen fortsätter.

Joakim Ericsson får fortsätta att berätta om hur han resonerade när han dödade paret och hur han tänkte när han styckade kropparna.

Han utfrågas om den panik han beskriver själv.

– Den kom när jag insåg vad jag hade gjort. Att jag hade brukat våld och så. Det var värre precis när jag märker att de inte levde. Någon form av paniktillstånd var jag hela kvällen, säger han.

Han har svårt att svara på frågorna, eftersom han inte minns, säger han.

– Paniken minskade gradvis. Det fanns inget som kunde leda till någon stegring av den här paniken.

15.25

Han kommenterar vad han har sagt i tidigare förhör och sina olika "versioner" där han sagt olika saker för att täcka upp sina historier. Till en början nekade han helt till att ha dödat de båda.

Åklagaren tar upp de stölder som Joakim Ericsson begick efter att han dödat paret.

Han stal Sölves körkort och bankkort ur plånboken i bilen. Där låg också 200 kronor som han tog.

Efter att han dödat de båda har han varit inne i stugan.

Han hade då satt parets hemnyckel på sin egen nyckelknippa.

15.40

Joakim Ericsson får berätta vad han gjorde av parets tillhörigheter efter att han dödat dem.

Han stängde av bådas mobiltelefoner och kastade dem runt den 19 januari.

Han la en del i en påse som han senare kastade i ån.

Även ur Irenes plånbok tog han pengar och bankkort. Han försökte ta ut pengar med hennes kort.

15.50

Helsingborgs tingsrätt avslutar för dagen. Eftersom det återstår så mycket av förhören med Joakim Ericsson kommer åklagarna att fortsätta höra honom den 16 september.

Förhören med de vittnen som skulle höras då flyttas fram.

Läs mer: