SVT:s nya fredagsunderhållning ”Alla för en” borde lära av ”På spåret”
TV-KRÖNIKA SVT:s nya fredagsunderhållning "Alla för en" är inte en total katastrof. Men ska programmet överleva lär det börja använda hjärnan.
Man vet att man har hamnat framför SVT:s senaste desperata helgunderhållning när stämningen är så mycket på topp att kändisdeltagarna (den vanliga blandningen av folk från redaktionens ringlistas mellanskikt och neråt) inte går in i studion, utan dansar sig in.
För att sedan slå sig ner i soffan och ägna sig åt lite poänglöst inledande kallprat med programledaren, bakom vilken ett husband står berett att fyra av en ironisk trumvirvel där situationen kräver det.
Ungefär där kan man se skuggan av ett tvivel hos deltagarna. Ett vad fan gör jag här? Och vad är det meningen att jag ska leverera?
Svaret på den senare frågan är för det mesta en timmes trams och finesslöst flabb till fredagsmyset.
Nya "Alla för en" – som bygger på den amerikanska förlagan "Hollywood game night" och går ut på att två kändislag och deras vip-gäster från Svenssonvärlden tävlar i popkulturkunskap, under ledning av Katrin Sundberg – är inget totalhaveri.
SVT:s försök till nya helgunderhållningsformat är ofta så hopplösa att en sågning i princip skriver sig själv. Men här finns ändå någon sorts bärande tanke och potential.
Populärkultur kan ha både bredd och kredd och intresserar de flesta, även om det är i olika utsträckning.
Men det jag hade hoppats på som åtminstone inledningsvis helt saknas, är nörderiet och spetskunskapen. Trots något klurigare inslag tar "Alla för en" uppenbarligen inte sitt eget ämne på allvar, och blir därför popkulturkunskap för – och med – dummies.
Det amerikanska originalet är visserligen också mer garv än hjärna, men för SVT, vars allra starkaste och mest hållbara helgunderhållningskort är och förblir "På spåret" – en frågesport som kräver något av både deltagare och tittare utan att någonsin bli exkluderande – känns den beröringsskräcken för kunskap och någon sorts botten faktiskt orimlig.
Att göra en frågesport där vem som helst kan svaren är som att sänka standarden på en utbildning för att alla ska kunna ta examen med godkända betyg.
Bra för stämningen kanske – men inte speciellt givande.
Edward af Sillén sammanfattade sin egen insats med orden "I Eurovisionmått mätt skulle jag jämföra det med något lite halvdant koreograferat vitryskt nummer från tidigt 2000-tal".
Jag kopierar det uttalandet och applicerar det på programmet i stort.
Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv