I ”I dag om ett år” konsumeras starka öden som vore de en påse godis att hetsäta
Publicerad 2018-03-09
Hallelujarop, tårar – och en intensiv känsla av tomhet.
”I dag om ett år” (SVT) avverkar livsöden på löpande band.
Brittiska ”This time next year” (ITV) var en måttlig tittarframgång i hemlandet, men gjorde ändå tillräcklig succé för att programmakarna skulle lansera konceptet ”time travel-tv”, med uppföljare på tema husjakt och företag. ”Tidsresan” i tv lyfter den klassiska före- och efterbilden i exempelvis hälsoartiklar eller ”Biggest loser” (TV4) till en ny nivå. Vi får se en person som vill förändra sitt liv, sedan förflyttas vi magiskt ett år fram i tiden och får veta vad som hänt när de på ”Sikta mot stjärnorna”-manér stiger ut genom en dörr och möter publikens jubel.
Målet är meningen, resan ingenting. Den trista transportsträcka som är livet orkar ingen jävel bry sig om.
Nu har ”I dag om ett år” (SVT) kommit till Sverige med drottningen av svensk mys-tv, Pernilla Månsson-Colt, vid rodret. Första avsnittet är förvillande likt sin brittiska förlaga, med en kvinna som tränar för att bli kroppsbyggare, en äldre person som vill hitta kärleken och ett par som drömmer om ett andra barn. Som sitt tyngsta, medicinska fall har den brittiska versionen en kille som kämpar för att bli av med sin svåra stamning medan den svenska har en ung tjej som behöver en lungtransplantation, annars kommer hon att dö.
Programmet pendlar alltså mellan djupaste allvar och det snäppet lättsammare. Amanda som äntligen får sin transplantation är en gripande historia, till den grad att även Månsson-Colt börjar gråta. En hel timme av mer eller mindre intensiva känsloutbrott är utmattande. Vi konsumerar starka öden, tragedier och solskenshistorier som om det vore en påse godis att hetsäta. Med ständiga kickar och känslopåslag.
Att se 50-plussaren Helena uppfylla sin livslånga dröm om att tävla i bodybuilding är en spektakulär kroppsförändring, men ändå är det något som saknas. När ”I dag om ett år” skyndar vidare till nästa fall är det som om vi snuvats på det allra viktigaste – nämligen en förklaring till hur detta blev ett av Helenas allra största mål i livet. Men ingen tid finns till sammanhang eller reflektion.
Programmet går hand i hand med rådande livsideal, de idrottsinspirerade tankemodeller som föreläsare och ”livscoacher” tjänar storkovan på att sälja in hos företag och privatpersoner. Livet går ut på att sätta mål och sedan uppfylla dem. Ett liv utan en rejäl handlingsplan framstår som stötande slappt och riktningslöst. Den som inte kämpar för att bli sitt ”bästa jag” måste vara en ytterst märklig kuf.
Har man drömmar är det rimligt att kämpa för att uppfylla dem. Det kan till och med vara bra med en uppfordrande spark i baken eller en lockande morot för att få kraft att lämna en situation man inte är nöjd med. Men i tv-formatet försvinner alla nyanser.
För att vara så sentimental skapar ”I dag om ett år” få intryck som varar. När eftertexterna rullar är en känsla av tomhet allt som återstår.
Veckans...
… Oscarsfilm. ”Icarus” (Netflix), som vann dokumentärkategorin, avslöjar rafflande detaljer i de senaste årens ryska dopningshärva. Intervjuerna med flamboyante Grigorij Rodchenkov, den avhoppade chefen för ryska anti-dopningsmyndigheten, är spektakulära. Klart sevärd, även om historien ibland känns FÖR bra.
… mest efterlängtade. Tempo dokumentärfilmsfestival visar ”Den sommaren” av Göran Hugo Olsson, en höjdpunkt för alla oss som älskar klassikern ”Grey Gardens” om Jacqueline Kennedys excentriska släktingar Big- och Little Edie. Olsson har grävt i filmarkiv och hittat nya, unika scener med mor och dotter, Paul Morrissey och Andy Warhol bland annat.
… Bergman. I en vecka till går det att se ett gäng kortfilmer under rubriken ”Bergman revisited” på SVT Play. En av dem är roliga ”Fettknölen” av Jane Magnusson och Liv Strömquist om regissörens makt, kvinnor och ”en liten knöl som vägrar ge sig”.
… humor. Det känns vågat att göra ett politiskt satirprogram inför valet i höst, men ”Svenska nyheter” (SVT) är tydligen modiga. Utan de stora resurser som amerikanska motsvarigheter som ”Last week tonight with John Oliver” har ska Jesper Rönndahl försöka göra ett både smart och roligt program. Blir spännande att se.