”Bonusfamiljen” slår igenom bruset – tack vare sin tafflighet
Sandra Wejbro om den alltför ovanliga vardagen
Vardagen gör ”Bonusfamiljen” unik.
Tv-drama borde inte vara rädd för lite tristess.
Tioårige Eddie (Frank Dorsin) är stökig och har inlärningssvårigheter i skolan. När mamma Lisa (Vera Vitali) och pappa Martin (Fredrik Hallgren) inte vill ge honom en stödperson går klassens övriga föräldrar ihop för att försöka få bort ”problemet”. Scenen där Lisa och Martin oinbjudna klampar in på föräldrarnas hemliga möte i en idyllisk villaträdgård är plågsamt obekväm. De smarta replikerna dyker inte upp när de som bäst behöver det, i stället säger Lisa ”fitta” till en mamma och Martin protesterar mot att kallas ”white trash-familj”.
Den ilska de byggt upp pyser ut i en obekväm, fumlig konfrontation och snart erkänner de att en stödperson kan vara bästa lösningen ändå. Taffligheten känns helt rimlig och i stark kontrast mot de flesta tv-serier man kan se just nu, med sina polerade replikskiften.
”Bonusfamiljen” (SVT) liknar på många sätt en komedi – men saknar helt punchlines. Ofta är den inte ens särskilt rolig. På det sättet påminner den om dramakomedier som amerikanska ”Better things” (HBO Nordic) eller brittiska ”Catastrophe” (SVT).
Terapeutparet som spelas av Johan Ulveson och Ann Petrén är skruvade, liksom Martin Luuks flummiga skolkurator (vad har manusförfattarna emot socionomer egentligen?). Men i övrigt är ”Bonusfamiljen” befolkad av rätt ospektakulära personer. De konflikter som uppstår är sådana de flesta nog kan känna igen – mellan strukturerade och fladdriga personer, mellan känslor utanpå och självkontroll.
Det är pappaledighet, slut på apelsinjuicen till frukosten, föräldramöte på skolan. Rätt vanlig vardag helt enkelt, men desto ovanligare att se det skildrat i svenska tv-serier, åtminstone utan ett inkastat mord, ett övernaturligt mysterium eller någon annan skruvad twist. Den vardagliga igenkänningsfaktorn har blivit ytterst sällsynt.
Vi såg den i norska ”Skam” och delvis i ”Solsidan” (TV4), även om just den skruvats hårdare och levererar fler komiska slutklämmar. Dessutom skildrar ”Bonusfamiljen” en ekonomisk klass snäppet under ”Solsidan”, från Martin som jobbar i sängbutik och inte hade råd med bostad efter skilsmässan till Katja (Petra Mede) som arbetar på arkitektkontor. Även om Lisa och Martin betraktas som ”white trash” i sitt fina bostadsområde, har äktenskapet med läraren Patrik (Erik Johansson) parkerat åtminstone henne i medelklassens mittfåra. De har det inte knapert, men heller inga stora marginaler.
Förhoppningsvis kan ”Bonusfamiljens” succé göra att fler provar på att närma sig en mer socialrealistisk ton. Jag längtar efter en Carin Mannheimer för vår tid, eller varför inte ge filmvärldens Gabriela Pichler (”Äta sova dö”) fria tyglar? Att komma dragande med lågmäld vardagsdramatik kan säkert kännas svårt om man vill sticka ut i flodvågen av nya serier. Släng in ett mord, en terrorgrupp och ett kittlande mysterium så har du nästan automatisk en stor publik att vända dig emot.
”Bonusfamiljen” visar att man kan slå igenom bruset – genom att göra tvärtom.
Veckans...
… bästa. BBC-serien ”Collateral” (snart på Netflix) med Carey Mulligan som skarp polisutredare har börjat lysande. Ett pizzabud mördas kallblodigt och upp målas en bild av dagens Storbritannien, med flyktingpolitik, fattigdom och militära förvecklingar. Udda och fascinerande.
…bästa 2. Även svenska thrillerserien ”Gråzon” (Cmore/TV4) har börjat imponerande. Tonläget är perfekt i detta nerviga terrordrama med en tillknäppt Tova Magnusson (som säpo-agent) och briljanta Birgitte Hjort Sørensen (som drönaringenjör) i huvudrollerna. Värd ett stort genomslag.
… språklektion. Tydligen är ”mulkut” det värsta man kan säga på meänkieli (jag är pryd så ni får googla). Fastnade i reprisen av fina ”Med hjärtat i Kurkkio” (SVT) där författaren Åsa Larsson återvänder till sin hemby i Tornedalen och försöker lära sig sin mormors språk.
… film. Fanni Metelius debut ”Hjärtat” är ett närgånget och rätt roligt relationsdrama för stunden. Ta med en dejt om du vill bli peppad på att göra slut eller längtar efter att dumpas.
… dokumentär. ”Bombshell: The Hedy Lamarr Story” (SF anytime/Itunes/Amazon) berättar historien om filmstjärnan som fick alldeles för lite erkännande för en av samtidens viktigaste uppfinningar, systemet bakom bland annat gps, wi-fi och bluetooth. Sorgligt och upprörande.
… bok. Lorrie Moore debuterade med novellsamlingen ”Self-help” redan 1985, men den är fortfarande svindlande att läsa. Skarpt och melankoliskt om relationer, familjedynamik och död.