”Vår tid är nu” var bättre förr

Karolina Fjellborg

helskärm

TV-RECENSION När ”Vår tid är nu” är tillbaka är det nya tider, och ett generationsskifte har skett. Något som på det stora hela inte är till seriens fördel.

Vår tid är nu
SVT
Säsong 3, del 1-4
Av Ulf Kvensler, Malin Nevander, Johan Rosenlind och Pernilla Oljelund, med bl a Hedda Stiernstedt, Charlie Gustafsson, Adam Lundgren, Mattias Nordkvist, Josefin Neldén, Ida Engvoll, Rasmus Troedsson, Tova Magnusson och Simone Coppo.

KOSTYMDRAMA När vi återser familjen Löwander och deras personal i en tredje säsong av ”Vår tid är nu” är det våren 1968. Vilket förstås bara kan betyda en sak; det är stökiga, föränderliga tider. Både i Sverige och internationellt.

Och i serien har ett generationsskifte skett.

Helga (Suzanne Reuter) är borta, och likaså hennes bundsförvant Stickan (Peter Dalle). Och av de tre syskonen Löwander är det framför allt Nina (Hedda Stiernstedt), som håller på att lansera sin nya nattklubb Ninas, som tar plats.

Gustaf (Mattias Nordkvist), som tillsammans med sin familj numera missionerar i Tanzania, har åtminstone initialt inte mycket mer att göra än att gå runt och vara fortsatt nykter och pånyttfödd. Och Peter (Adam Lundgren) – som driver den konkurrerande klubben Royal tillsammans med sin sluga fru Ester (Ida Engvoll) – är, i alla fall i de första avsnitten, en tämligen färglös och perifer figur.

I stället kliver ungdomarna fram. Ninas dotter Christina (Julia Heveus) har vuxit upp, och slår sig i slang med den högljudde vänsterstudenten John (Morten Vang Simonsen) och hans medkommunister. Och runt henne svärmar även Maggans son Uno (Oskar Laring), som har en rejäl hemlighet.

Maggan (Josefin Neldén), Calle (Charlie Gustafsson), Angelo (Simone Coppo) och Bellan (Rasmus Troedsson) är alla fortfarande med, men ”Vår tid är nu” har genomgått stora förändringar – och de flesta är inte till seriens fördel.

Kostymer och scenografi håller som vanligt hög klass, och skarven mellan 60- och 70-tal är naturligtvis en tacksam tid att återskapa vad gäller mode och tidsanda. Men just den så specifika tidsandan gör också att mycket känns extremt förväntat, och tidshoppet innebär att nödvändig exposition måste tillhandahållas och att rollfigurer ska åldras trovärdigt – och det görs inte helt smärtfritt här.

Det blir helt enkelt, trots glasögon och bekymrade medelåldersminer, svårt för Stiernstedt, Gustafsson, Lundgren och Neldén att övertyga som det gamla gardet när den nya generationen spelas av skådespelare som bara är några år yngre än de själva. (Om ens det. Oskar Laring är faktiskt till och med äldre än Charlie Gustafsson...)

Ytterligare en svaghet i de nya avsnitten är att många av de nya karaktärerna är olidliga.

Vänstergänget känns fanatiskt, barnsligt och stereotypt, Peter Viitanen spelar en dj som balanserar på parodins gräns, och Evin Ahmads kock har en attityd som inte är charmig utan bara odräglig.

Ett undantag är Agnes Bolmgrens bartender Lena. Ett annat Felix Herngren, som skapar spänning som en mystisk figur i korta scener som lär få betydelse längre fram i säsongen.

Tittarsiffrorna bör inte svika, då ”Vår tid är nu” trots allt fortfarande levererar en trevlig blandning av såpa och kvalitet, kärlek och bråk, tidsdokument och nostalgi.

Men den här säsongen är svagare än de föregående.

Säsong tre av ”Vår tid är nu” har premiär i SVT den 28 oktober.

Se det här också: Det allra bästa familjedramat just nu är Jesse Armstrongs magnifika ”Succession”, vars andra säsong precis har avslutats. Finns på HBO Nordic.

Visste du att... Suzanne Reuter snart dyker upp i thrillerserien ”Hamilton”, där Jakob Oftebro spelar huvudrollen som en ung Carl Hamilton? Premiär på C More på nyårsdagen.

Just nu... är Felix Herngren aktuell med tre serier samtidigt. Han syns i ”Vår tid är nu” och ”Solsidan” (TV4/C More) samt regisserar ”Andra åket”, som är tillbaka med en ny säsong i SVT den 2 november.

Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv