Annichen Kringstad: Jag flydde in i jobbet

Efter prestationsångesten – ställer upp i ”Mästarnas mästare” för att testa sig själv

Hon går i terapi för att hantera sin prestationsångest.

”Mästarnas mästare” i SVT blev det stora testet.

– Jag har haft jättesvårt för att öppna upp för kärlek, säger Annichen Kringstad.

helskärm

Hon kände alltid att hon behövde prestera på topp för att duga.

Annichen Kringstad, 51, trodde att de egna höga kraven skulle försvinna när hon slutade med orienteringen.

Det gjorde de inte.

35 år gammal föll allt.

”Krävdes mycket mod”

– Jag och mina två äldsta döttrars pappa hade separerat och jag flydde in i jobbet och var helt gränslös i att arbeta. Då kände jag att om jag inte gör något åt mig själv nu, och jag mådde ju inte särskilt bra heller, så är risken att jag jobbar bort mina sista vänner, mina barn och allting, säger hon.

I stället började hon gå i terapi.

– Det var ju otroligt skrämmande och det krävdes mycket mod för mig att våga börja gå i terapi och prata om min egen prestationsångest och krav på mig själv. Det var tufft, säger hon.

Det var inte självklart att hon skulle ställa upp i ”Mästarnas mästare” i SVT. Hon funderade länge.

Rädslan fanns att falla tillbaka i det gamla beteendet.

– Det är klart att det fanns en rädsla. Jag har inte varit ute och presterat på en tävlingsarena på 20 år. Och jag har ju en medvetenhet om att det sitter några hundratusen, upp mot några miljoner, i tv-soffan och tittar, säger hon och skrattar.

Känner sig stolt

Men hon tog risken, mycket för att verkligen testa sig själv.

– Jag ville möta den här tävlingssidan och se om jag kan hantera det här utan att bli helt uppslukad av att jag ska vara världsmästare på vartenda tävlingsmoment. Jag tycker efteråt att det gick bra, och jag känner mig stolt och nöjd, säger hon.

Varför tror du att du varit så fokuserad på att alltid prestera?

– Vi är en syskonskara med fem syskon, och min upplevelse har nog varit att om jag presterar och är duktig, då får jag kärlek. I den här hårda konkurrensen i syskonskaran så gällde det att hitta något så man syns och hörs, säger hon.

Vad har det betytt för dig privat?

– Det har ju präglat väldigt mycket av mina relationer också. Jag har ju haft många relationer genom åren. Att hålla ihop relationer och våga öppna upp för kärlek har jag haft jättesvårt för. Jag har varit ganska rädd för att visa vem jag egentligen är och i stället presterat. En sån person är inte så lätt att vara med, säger hon.

Hur är det i dag?

– Jag tycker att det känns bra. Vi pratar jättemycket om det i familjen. Och jag tycker att vi har bra relationer och jag lever ihop med en man sedan fyra och ett halvt år. Vi pratar också mycket om de här sakerna.