22 meningar om tv-året 2022
Från penistrenden till originalidé-torkan
TV-KRÖNIKA Prequels, spinoffer, remakes, reboots och true crime.
Nostalgi, naket och en streamingmarknad som började svämma över.
Här är tv-året 2022 sammanfattat i 22 meningar.
Tv-året 2022, vad har stuckit ut?
Jo, jag har ju tidigare noterat penistrenden. Alltså den stegrande förekomsten av ”full frontal male nudity” i tv-serierna, med komisk och/eller chockerande effekt.
I år var både ”Euphoria” och ”Minx” fulla av nakna mansdelar, och i ”Pam & Tommy” hade Tommy Lees (Sebastian Stan) byxorm till och med en talande roll.
Naket utöver det vanliga, och långt, långt utöver det bekväma, var det också när den svenska versionen av ”Naked attraction” hade premiär i Kanal 5 och på Discovery+, som ett olyckligt möte mellan dejting-gameshow och en nudistutställning med stel stämning och vulgära kommentatorer.
Bland årets avkörningar fanns också den sliskiga sirapen ”Secret song” och sommarens hysteriska västkusthaveri ”Arvingarnas sommar – fest på Lassemans altan”, båda i TV4.
SVT däremot, bör ha en eloge för ”Svenska nyheter” och ”Herr Talman”, som ibland gick tillräckligt långt för att anses ha gått för långt.
Vilket är precis vad politiska satirprogram bör våga göra, även i public service.
I övrigt var 2022 framför allt året då streamingmarknaden började svämma över, med fler tjänster, och mer innehåll, än någonsin tidigare.
Ändå verkar, ironiskt nog, de verkligt nya idéerna bli allt färre.
Att vi lever i en tid av uppföljare, remakes, reboots, spinoffer och prequels är visserligen ingenting nytt, och har sina förklaringar.
Nostalgi säljer som smör i solsken, bekanta världar och figurer har en given tittarskara färdig i redan existerande fans, och när nya titlar hela tiden måste pumpas ut är det såklart snabbt och smidigt att bara spinna vidare på sådant som redan har en färdig grund.
Men varje gång man tror att peaken är nådd, eskalerar det hela ytterligare.
I år har både fan och hans moster kommit tillbaka från 80- och 90-talen: Kenny Starfighter, Varanteatern, Beavis och Butt-Head, Will Smith i Bel-Air och den amerikanska gigolo som en gång spelades av Richard Gere, bland andra.
Dessutom har prequels varit ett dominerande inslag. Tänk bland annat ”House of the dragon”, ”Sagan om ringen: maktens ringar”, ”Andor”, ”Farliga förbindelser” och kommande ”1923” och ”The witcher: blood origin”.
Hur många historier som vi redan vet slutet på tål vi?
Och måste verkligen precis varenda kotte, varenda superhjälte och varenda rymdnisse från ”Star wars” ha en egen spinoff?
Ett annat symptom på originalidé-torkan är alla true crime-dramer om mördare och bedragare. De har vi också har sett i överflöd, och medan det är lätt att förstå deras dragningskraft (en bra historia blir knappast sämre av att faktiskt vara sann) kan man notera att det börjar bli lite rundgång även där.
Är det till exempel nödvändigt med en serie (”Candy”, med Jessica Biel) om den yxmördande hemmafrun Candy Montgomery i år – och sedan en till (”Love and death”, med Elizabeth Olsen) nästa år?
Orkar, eller hinner, ingen ens dikta ihop egna mord längre?
FJELLBORGS FAVORITER
Willow
På tal om ett år fullt av nostalgi och reboots: Warwick Davies är tillbaka som Willow Ufgood i ett småcharmigt äventyr på Disney+, som följer upp Ron Howards kultiga film från 1988. Tillräckligt snällt för att funka som familjefantasy.
Julstormen
Ännu en småputtrig norsk julserie från regissören bakom ”Hjem til jul”. Den här är ett ensembledrama som utspelar sig på Gardermoen, där diverse figurer har blivit strandsatta precis före jul, på grund av snöstorm och inställda flyg. Premiär på Netflix den 16 december.
Slow horses
Spioner är på tv-tapeten, och Apple TV+ har hunnit släppa två säsonger av den här pärlan 2022. Gary Oldman är en fröjd som arslet Jackson Lamb, som chefar över ett gäng förkastade MI5-spioner på underrättelsetjänstens elefantkyrkogård Slough House.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu