Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Lovisa, Louise

Marcus Leifby: Det kändes förnedrande och orättvist

Uppdaterad 2013-05-12 | Publicerad 2013-05-06

Vad krävs för att ta en finalplats i Mästarnas mästare?

Jo, mycket slit – och en hel del släp.

På Christine Gandrup.

Jörgen Jönsson röjde rätt bra i Nattduellen, men frågan är om inte Jesper Blomqvist nu slog något slags rekord.

Han är den ende som fångat och slitit till sig en stav – och fått Sveriges genom tiderna bästa kvinnliga badmintonspelare med sig på köpet.

Gandrup vägrade släppa taget och följde med i rycket, och eftersom Blomqvist var mycket starkare fick vi se en omvänd kölhalning.

Det var direkt plågsamt att titta på.

Inte för att någon gjorde sig illa, utan mer för att det kändes orättvist, och snudd på förnedrande. Gandrup släpades över den där bordsskivan och Blomqvist, som måste vara en av de raraste fotbollsspelare Sverige fått fram, skämdes verkligen efteråt.

Han bad om ursäkt, sa att det kändes oärligt och hela avslutningen lämnade en bitter eftersmak.

De påstår att såna är reglerna, men jag undrar om det inte är en efterhandskonstruktion.

Om inte borde de skriva om dem.

Nattduellens största brist har blottlagts, så där kan kan det inte se ut, så får det inte gå till.

I övrigt var det ett riktigt svettigt avsnitt och det var på tiden.

Det har varit lite väl lökigt emellanåt, och en del tävlingar har mer påmint om fritids.

De har spelat Memory, kastat bollar över plank, räknat oliver, mätt lergods.

Nu small det till ordentligt.

Den värsta kyssen åkte Blomqvist på när han råkade vila sina vader mot ett strömförande stålrör.

Mer sånt.

”Lill-Knape” var klar redan efter två tävlingar.

Starkt.

Sedan fick vi se film och Blomqvist-akten innehöll så många godbitar att jag önskar jag kunde sätta upp den på kylskåpet.

Kjell Kjellman dissade, Kappelin rapporterade på knastrig telefonlina från Italien, Marcel Desailly skjutsade honom till Milanello. Och så 2-1-målet mot Barcelona på Nya Ullevi, det var dagen efter att Estonia gått till botten, jag stod bakom det där målet och kommer aldrig att glömma det.

Vi fick se Jeppes viktigaste matcher med de stora stjärnorna i världens största klubbar, och någonting som är större än allt det där.

Att den lille förnuftige grabben från Tavelsjö aldrig försvann på vägen.