Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

– Jag har nog blivit olyckligare

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-12

Hanna Hellquist leder ny SVT-serie om att söka lyckan

Nu söker Hanna Hellquist lyckan i tv – men inspelningarna gjorde henne olycklig.

Med antidepressiva tabletter balanserar hon vardagen.

– Jag är väldigt upp och ner, säger hon.

Kan man lära sig att bli lycklig?

Det frågar sig programledardebutanten Hanna Hellquist i ”Jakten på lyckan” i SVT.

Men inspelningarna började med att hon grät framför kameran.

Steget från skribent och radiopratare till programledare i tv var större än hon trott. Efter duster med produktionsteamet fick Hanna igenom sin vilja om att göra programledarrollen på sitt eget vis.

”Jag började gråta”

– Jag ville inte sitta och prata in i kameran med något manus. Jag prövade det när vi spelade in piloten och började gråta, det var så jävla jobbigt och onaturligt. Jag ville bara därifrån. Nu har de fått filma och jag tittar inte så mycket i kameran, säger hon.

I jakten på lycka testar Hanna allt från skratterapi och träning till en kramkurs och att klappa delfiner.

Har du blivit lyckligare av programmet?

– Kanske ... eller nej, jag vet inte. Jag har lärt mig tänka på ett annat sätt, men det hinner inte hända så mycket med lyckonivåerna på två månader.

Hon funderar en stund och säger:

– Tvärtom har jag nog blivit olyckligare. Jag har jobbat lite väl mycket. Vid sidan av det här har jag haft två andra jobb som också tar tid.

Hanna berättar att hon lätt stressas av andras lycka.

Antidepressiv medicin

– Man undrar hur folk gör, alla verkar ha det lyckligt medan jag går omkring och har kaos runt mig hela tiden.

I programmet definieras lycka som välbefinnande och balans – något som Hanna ännu inte hittat.

– Jag är väldigt upp och ner, förklarar hon.

För fem år sedan insåg Hanna insåg hon var deprimerad.

– Jag vet inte vad det var, det var liksom inget särskilt, det kan ju vara kemiskt också. Jag var helt knockad.

Hon sökte hjälp och fick antidepressiva tabletter utskrivna. Medicin som hon fortfarande äter.

– De hjälper så där. Jag tror habitueringseffekten har slagit till, säger hon och ler.

Vad gör då Hanna Hellquist lycklig?

Hon tystnar.

Sedan börjar hon rabbla:

– Min katt, att komma hem från jobbet och lösa sudoku i sängen, att fiska och få napp, semester och att knulla.