Golgatavandring

Castlevania: Dracula X chronicles är lika delar honung och syra

Det här kommer att svida lite.

Det är nog bäst att du sätter gamefaqs.com som startsida direkt. Jourhavande medmänniska på kortnummer. Ett paket pappersnäsdukar i knät.

"Together at last" står det på konvolutet till "Dracula X chronicles". Denna lilla skärseld till UMD-skiva viger mycket riktigt två av "Castlevania"-seriens tyngsta klenoder: det tidigare Japanexklusiva "Rondo of blood" och postuma Playstation-klassikern "Symphony of the night".

Det är lika delar honung och syra, där den polygonpiffade "Rondo"-remakens (de tvenne tvådimensionella relikerna måste låsas upp) imponerande precisa plattformande styckas upp i en smärtsam staccatorytm av de stadigt tickande dödsfallen. Bitvis känns spelandet som korta transportsträckor mellan Game Over-skärmarna.

Smärtlindringen levereras i form av "Symphony of the night" – ett av spelhistoriens oomtvistade mästerverk, en vidareutveckling och fulländning av "Rondos" blodiga råskiss. Men vägen dit är en golgatavandring endast gamers med Göran Kropps smärttröskel bör ge sig i kast med.

Alfred Holmgren