Conan kan inte rädda årets besvikelse

Lego Batman 3 är inte i närheten av föregångarnas briljans – lustiga kändisgästspel till trots

helskärm

PLATTFORM Det finns förstås saker som jag gillar mer än Traveller’s Tales ”Lego”-spel.

Jag kommer bara inte på några.

De senaste åren har de brittiska utvecklarna – undantaget det halvdana ”The Lego movie videogame” – levererat fullträff efter fullträff. Vi har fått gigantiska spelvärldar så hisnande ambitiösa att de nästan kunnat mäta sig med Rockstars, vi har fått hundratals söta fordon och karaktärer att samla, och vi har fått spelmekanik så fantasifull att det är smått ofattbart att den inte låsts in på museum.

Från trånande – till rasande

Utan att överdriva kan jag säga att jag sett fram emot utvecklarnas senaste ansträngning, ”Lego Batman 3”, mer än något annat spel i år.

Dessvärre vore det en solklar underdrift att säga annat än att jag är rasande på dem efter att ha spelat det.

Som undertiteln ”Beyond Gotham” antyder skiftas fokus från det stora Gotham City vi bekantade oss med i föregångaren, för att istället förlägga handlingen till rymden. Här måste en handfull hjältar och skurkar samsas för att övervinna den planetsamlande androiden Brainiac. På sedvanligt manér bjuds vi på i en sju timmar lång kampanj, uppdelad i ett femtontal uppdrag där man hoppar och pusslar sig förbi hinder, varefter man får utforska banorna igen med alla nya karaktärer man låst upp.

Obegripliga ingrepp

I stort följer strukturen de senaste årens försiktigt utmejslade exempel som fått oss att älska den här serien – men ett par avgörande skillnader har letat sig in i designen.

Om man med ”ett par” menar ”hundratals”, och om man med ”skillnader” menar ”oförsvarliga misstag”.

Den nya spelvärlden är så opersonlig att man glömmer varje sektion så fort man slussats vidare till nästa, samt styckad i så många bitar att man blir tokig av att springa runt och leta efter bonusar när kampanjen väl är avklarad. Inte nog med att den huvudsakliga hubbvärlden bara består av ett grått och trist rymdskepp – den får dessutom sällskap av inte mindre än nio andra precis lika fantasilösa platser.

Lånar av ”Super Mario galaxy”

Mest utmärkande är de sju ”Super Mario galaxy”-liknande planeter till vilka merparten av alla gömda fordon, karaktärer och gyllene Lego-bitar förlagts. Det räcker med ungefär två sekunder på vilken av dem som helst för att inse att de aldrig borde ha kodats in i den lite till åren komna ”Lego”-motorn. Att navigera dem – samtidigt som kameran krampar av ansträngningen – känns som att spela en halvfärdig alfaversion av något som i teorin skulle kunna vara kul. Dessutom är de så livlösa att till och med Curiosity skulle bli socialt undernärd av att behöva vistas på dem någon längre tid.

Men visst finns det ljuspunkter.

Fanservicen är precis lika fenomenal som i fjolårets ”Lego Marvel super heroes”: spelets karaktärsgalleri är fullt av obskyra DC Comics-karaktärer som Green Loontern, Mister Mxyzptlk och Bat-Mite. Och där varken talkshowvärden Conan O’Brien eller filmregissören Kevin Smith gör särskilt minnesvärda gästspel tar Adam West – som spelade huvudrollen i 60-talsserien ”Läderlappen” – för sig som om det inte fanns någon morgondag. Eller särskilt många andra jobb att få.

Briljant bonusbana

Trist nog har den sedvanliga bonusbanan byggd helt i Lego, där man får slå sönder allt man ser i utbyte mot en miljon ”studs”, fått stryka på foten. I dess ställe får vi dock en av de bästa ”Lego”-banorna någonsin där man som 60-talsvarianterna av Batman, Robin och Batgirl får slåss mot Jokern inne på en amerikansk diner. Det är fantastiskt gulligt att se hur Adam Wests Läderlapp gör sig ”osynlig” genom att hålla slängkappan framför ansiktet och se mystisk ut, eller hur Robin sliter fram en överdimensionerad hästskomagnet för att lösa ett pussel. Om Traveller’s Tales bara kunde ha gjort hela spelet så här.

Onödiga designmissar

Det säger någonting om ”Lego”-seriens stabila grund att jag trots allt har -roligt med årets största besvikelse. Bakom alla onödiga designmissar finns samma sublima gameplay som alltid – och rent spelmekaniskt har serien faktiskt gått framåt på ett par plan. Att slippa den tradiga uppgiften att byta dräkt på Batman via särskilda dräktbytarstationer, och istället bara hålla inne Y för att få upp ett menyhjul där man kan välja och vraka inför varje situation, är till exempel det bästa som hänt pusslen på år och dagar.

Men trots det kan jag på rak arm komma på ganska många saker som jag gillar mer än ”Lego Batman 3”.

Nästan alla andra delar i serien, till exempel.

Jakob Svärd