Omöjligt delikat Mario-efterrätt

Captain Toad: Treasure tracker är ett smått fantastiskt spel – mot alla odds

helskärm

PLATTFORM För några år sedan sågade vi ett spel med motiveringen att det var lika roligt som ”Super Mario” utan hoppknapp.

Något förhastat, har det nu visat sig.

Med ”Captain Toad: Treasure tracker” visa nämligen Nintendo att de kan skapa fantastiska små plattformsspel – utan att låta oss hoppa en enda gång. Här är protagonisten Toad hela tiden fast förankrad vid marken, men aldrig någonsin slav under omständigheterna.

Vaggar i sakta mak

Den som spelade ”Super Mario 3D world” minns de speciella plattformsbanor där en pannlampsutrustad Toad vaggade runt i sakta mak. Utmaningarna var eftertänksamma och pusselfokuserade snarare än actionladdade. Kameran spelade en viktig roll då bonusföremål och gömställen endast uppenbarade sig för den som noggrant undersökte de små, kompakta banorna från alla tänkbara vinklar.

Samma premisser utgör ramverket för ”Captain Toad: Treasure tracker”. Toads – och senare även Toadettes – möjligheter är fortfarande ytterst knappa. Förutom ett fåtal powerups, som en ”Donkey Kong”-inspirerad turbohacka och multipliceringskörsbäret från ”Super Mario 3D world”, handlar spelet inte så mycket om vad karaktärerna kan göra som vad spelaren kan göra.

Nagelfar designen

Aldrig har vi fått sådana chanser att nagelfara Nintendos design, både i det lilla och det stora. Den breda överblicken kommer väl till pass när själva banan är ett pussel i sig och hela sjok kan manipuleras på olika sätt via Wii U-kontrollens pekskärm. På annat håll avslöjar den skarpa insynen hemligheter och möjliggör flyhänt plattformande (läs: traskande) i de mest trängda lägen.

Det är en sliten klyscha att självpåtagna begränsningar bara kan göra spel bättre, men i Nintendos fall stämmer det. Till och med power up-körsbäret, som mest var en hetsig plåga i ”Super Mario 3D world”, kommer till sin rätt i ”Captain Toad” eftersom fokus ligger på tålmodigt labyrintbemästrande och snirkliga backbestigningar.

Känns aldrig skamlöst

Många andra rester från 2013 års stora Mario-äventyr gör också comeback, men tack och lov känns det nästan aldrig som att Nintendo ägnar sig åt skamlös återvinning. När boostpanelerna återintroduceras skriker man istället av glädje åt de nya utmaningarna de möjliggör.

Som senkommen dessert till ”Super Mario 3D world” är alltså ”Captain Toad: Treasure tracker” en delikat liten anrättning.

Fullkomligt hopplös – och alldeles, alldeles underbar.