Okami – ett snidat hantverk

Sinne för dialoger, atmosfär och humor

Clover, studion som utvecklade ”Okami” till Playstation 2, ligger sedan länge i ruiner.

Det hindrar inte Capcom från att limma ihop skärvorna av spelet i ett försök att få fler att höra Clovers bortglömda gospel.

I sin kärna känns ”Okami” som om man kalkerat ”Zelda” med tuschpensel och rispapper. Kladdiga penseldrag och brännande varma färger fångar ett antikens Japan där solgudinnan Amaterasu stiger ner på jorden i form av en vit varg för att frälsa landet från ondska. Handlaget präglas av en kalligrafimästares lätta beröring och fingertoppskänsla, men det som verkligen ger spelet liv är ett sinne för dialoger, atmosfär och humor som hade gjort Studio Ghibli stolt. Berättelsen betalar fortfarande av räntan på alla lån från japanska folkmyter, musiken är ett orientaliskt klingande epos i sig – sjungande och stånkande av uråldriga japanska stränginstrument och träslagverk.

Trots enstaka brister i portningen är ”Okami” ett så omsorgsfullt snidat hantverk att det skuttar över generationsklyftan lika fjäderlätt som gudinnan i huvudrollen. Wii-kontrollen kvitterar som vanligt ut sin potential i lika delar frustration och innovation, men inte ens en den akilleshälen kan fälla Clovers mästerverk. Fortfarande bultar hjärtat som om det överklockats när man ritar en cirkel över ett visset körsbärsträd och ser hela landskapet explodera i full blom.

”Okami” till Wii kommer inte innebära någon ny blomstertid för de människor som jobbade under Clovers tak. Men att deras frön får en ny chans att slå rot gör det lika viktigt idag som 2006.

Alfred Holmgren