Sju heta spel på gång

Henrik Rudin: Här är det häftigaste från X02

Blinx – The time sweeper

Vi knatar vi omkring med en katt som samlar upp skräp med dammsugare att skjuta på fiender. Men viktigare: vi samlar också kristaller som ger tillgång till en uppsättning knappar likt kontrollerna på en video.

Det går att pausa, då står fienderna still. Det går att spola tillbaka, då förändras spelvärlden och exempelvis raserade broar och passager lagas och öppnar nya vägar.

”Blinx” är sött – men inte omedelbart fängslande. Det har den intrikata tidsaspekten – som gränsar till att vara för smart för den simpla spelglädjen. Grafiken är bra men just nu led spelet av stapplig spelkontroll och jobbiga kameravinklar.

Det går inte att missa ”Blinx”. Men frågan är hur kul det är.

Kommer i november.

Unreal championship

Jag kunde inte slita mig från ”Unreal championship” över nätverk mot andra besökare på X02. Spelet blir riktigt grymt när Xbox Live lanseras i mars.

Tills dess får vi nöja oss med råröj på delad tv-skärm mot polarna i soffan.

Inte så pjåkigt alls.

”Unreal championship” handlar liksom kommande pc-kusinen ”Unreal tournament 2003” om råröj med tunga vapen. Spräng bästa kompisen med granatgevär. Skillnaderna är inte stora mellan formaten – här finns ungefär samma vapen och en del likadana banor.

Kontrollen är rapp, intuitiv och ganska exakt och spelet visar tillsammans med ”Halo” på Xbox att det faktiskt går att styra så kallad ”action ur förstapersonsperspektiv” med handkontroll. En spelgenre som annars är tätt förknippad med datorernas mus och tangentbord sedan ”Doom” och ”Quake”.

I oktober.

Midtown madness 3

Svenska Digital Illusions komprimerar det riktiga vägnätet i Paris och Washington till läckra arenor för vansinneskörning framåt påsk nästa år.

Med en rad sportbilar gäller det att rejsa mellan kontrollpunkter eller kanske bara bränna omkring och njuta av vyerna och skrämma medtrafikanter.

Spelet är snyggt och troget de tidigare – roliga – delarna i spelserien.

Splinter cell

Sam Fisher är agent i Third Echelon, en organisation på skuggsidan av den mäktiga amerikanska spionorganisationen NSA.

Du är Sam Fisher. Med ljuddämpad pistol, mörkerkikare och grymt snygga nackhår. På smygande, spännande agentuppdrag mot terrorister.

Alltså: hårfästet är bara ett exempel på ”Splinter cells” läckert detaljerade grafik. Hårda skuggeffekter och gryniga filter i ljusförstärkarna ger en stundvis dokumentär närvarokänsla.

För dig som gillade ”Metal gear solid” blir ”Splinter cell” en fräsch vidareutveckling. Spelet skiftar mellan tre olika perspektiv. Fisher i helfigur när vi springer omkring. Snett över axeln med vapnet höjt. Och så kikarsikte.

Spelet kan gärna bli lite mjukare och få aningens smartare fiender till novemberpremiären. Men det finns det god chans till.

”Splinter cell” är med största sannolikhet höstens bästa Xbox-spel.

Sudeki

Spelmakarna Climax tycker stöddigt nog att Playstation-flaggskeppet ”Final fantasy” är tradigt styrt av storyn. Och så hatar de spelets slumpmässiga monsterbataljer.

Så nu svarar man med ”Sudeki”.

Ett actionrollspel som drar åt japanskt tecknat stuk med en utlovat storslagen storybakgrund med kamp mellan gott och ont.

Första filmvisningen bjöd på läckert animerade sekvenser. I verkligheten var spelet för tillfället klart mindre detaljerat och smått ryckigt.

Men striderna var klart innovativa med en touch av inspiration av actionfilmen ”Matrix” tidslekar.

Inför fajterna går det att planera taktiskt och kommendera sina datorstyrda krigarkompisar till olika uppträdande. Bataljerna blir sedan rätt klassiskt svärdsviftande och springande.

Men när vi plockar fram tyngre vapen i form av magi och andeväsen händer det grejer. Tryck fram menyn – och tiden stannar inte utan går bara mycket långsamt.

Närvarokänsla, och det blir en dramatisk, läcker övergång från slow motion-effekten till en magisk eldkaskad eller en dundrande attack från ett gigantiskt, frammanat monster.

”Sudeki” kommer i september nästa år. Och spelmakarna pratar redan om uppföljare. Kanske online på Xbox Live.

Fable och B.C.

För dig som inte har hört talas om Peter Molyneux: den drygt 40-årige engelsmannen har format och präglat spelvärlden sedan sent 80-tal. Med spel som ”Populous”, ”Theme park”, ”Dungeon keeper” och ”Black & white”.

Molyneux skruvar och vidareutvecklar spelgenrer ett par snäpp längre än de flesta och överraskar alltid med hisnande visioner, både tekniskt och spelmässigt.

Aftonbladet har tidigare skrivit om extremt lovande rollspelet ”Fable” – som då kallades för ”Project Ego” – och stenåldersäventyret ”B.C”. Den kollen får du här. På X02 var spelen ännu läckrare. Tänk dig det...

Spelen kommer kanske nästa år. Molyneux är bra på mycket, men inte på att vara snabb och punktlig.

Aftonbladet bevakar X02:

Henrik Rudin