”Sportsfriends” kan bli ett litet fenomen

Lätt att se stora potential i den excentriska multiplayer-festen

MINISPEL Vilka är de två bästa orden i det svengelska gamerspråket?

Nej, det är inte ”fett” med ”nice”.

Rätt svar är ”multiplayer” och ”lokal”. Placera dem i rätt ordningsföljd och du har namnet på ett spelläge som tragiskt nog tappat mark i spelvärlden till förmån för opersonliga onlinelägen.

Men kanske är en vändning i sikte. Spel som ”Towerfall”, ”Nidhogg” och ”Samurai gunn” har redan sjungit den lokala multiplayerns lov. Inget av dem kommer dock i närheten av det underbart udda vansinne som kallas ”Sportsfriends”.

Explosiva skratt

De fyra minispelen i samlingen har skapats av det danska kollektivet Die Gute Fabrik – som redan överösts med busvisslingar och ryggdunkningar. Så låt oss fortsätta med det.

Det första minispelet, ”Barabariball”, ger en unik inblick i hur den amerikanska fotbollen kan komma att se ut om växthuseffekten fortsätter i samma takt de kommande decennierna. Varje arena är nämligen en läckert konstruerad ö där de olika målen utgörs av själva vattnet, som är uppdelat i färgade zoner. Beroende på vilken färg du har ska du se till så att bollen sänks på rätt ställe. Matcherna innehåller saftiga knogmackor, omöjliga hoppräddningar och skratt så explosiva att de ger utslag på richterskalan.

Stavhoppsparka en fotboll

”Hokra” är en minimalistisk hockey-version av ”Barabariball”. Här spelar man i lag, 2 mot 2, och ska försöka hålla en puck inom sin färgade zon så länge som möjligt. Eftersom det går att passa pucken mellan lagkamraterna har spelet måhända mer taktisk finess än Barabariball, men det är också minst lika hektiskt, galet och pulserande roligt.

”QWOP”-skaparen Bennet Foddy bidrar med ”Super pole riders”, en sorts fotbollsspel där två personer tävlar om att stavhoppsparka en boll som hänger på en lina några meter ovanför marken in i en måltavla. Spelet är, tack och lov, inte alls lika omöjligt att kontrollera som ragdollfesten ”QWOP”, men det har ändå vissa komiska element, främst de sladdriga stavarna. Och när man väl lärt sig kontrollen börjar man undra varför det dröjde ända till 2014 innan den här sporten uppfanns.

Ljudbaserad brottning

”Sportsfriends” excentriska kvartett spel avslutas med rörelsekontrollerade ”Johann Sebastian Joust” – det kanske mest udda inslaget i samlingen eftersom det helt och hållet är ljudbaserat. Här ska två till sju spelare samlas i ring i vardagsrummet. När musiken går igång är det tänkt att man ska försöka grabba tag i motståndarnas kontroller och freda sin egen. Rör sig ens kontroll för mycket är man ute ur leken. Under de tillfällen då musiken snabbas upp tillåts mer vidlyftiga rörelser, vilket lätt bäddar för fullständigt kaos.

Unikt underhållande

Jag har bara haft tillfälle att testa ”Johann Sebastian Joust” med tre spelare, och även om det visade sig vara ganska odramatiskt ser jag stor potential här. Som förfestspel och med max antal spelare så har ”Sportsfriends” säregna slowmotionbrottning alla möjligheter att bli ett fenomen i sig.

Och det gäller egentligen hela paketet. ”Sportsfriends” låter sig inte beskrivas som något annat än en unikt underhållande upplevelse.

Eller, om man så vill, fett med nice.