Goda avsikterna kvävs av buggar
Uppdaterad 2012-12-20 | Publicerad 2012-11-03
Liberation är inget fullgott nytt Assassin’s creed-spel
Äventyr Det känns alltid som en milstolpe i spelhistorien när en protagonist inte står högst upp i privilegiekedjan. Ubisoft har visserligen med persiska prinsar samt syriska och italienska lönnmördare varit flitiga med att fylla den lilla kvot av ”etnisk mångfald” som tillåts existera i spelvärlden. Med 12
-titlar i bagaget är serien dock svältfödd på kvinnliga protagonister – men nu kommer alltså spelet som ska stilla min hunger.
Fritar slavarna
”Assassin’s creed III: liberation” är spelet om Aveline de Grandpré, en adopterad afrikansk lönnmörderska i 1700-talets New Orleans. Aveline är mörkhyad men uppväxt i det rika vita området, vilket gynnar hennes kamp om att frita slavarna när hon genom att byta utstyrslar lättare smälter in i fler samhällsklasser. På så vis kan hon komma åt områden, personer och föremål som hon annars aldrig fått tillgång till. Men den annars så viktiga historien hamnar snabbt i skuggan av frågan hur det är att mörda bärandes korsett. Som slav, lönnmördare och överklassdam får man inte bara smaka på hur det var att vara kvinna – utan även hur annorlunda man behandlas som överklassdam respektive livegen slav. I det sistnämnda fallet kan man inte ragga på vakter, och man blir snabbare ökänd, men man rör sig mycket smidigare än om man bär exklusiv långklänning. Uppdragen kretsar kring outfits och man använder dem till sin fördel. Det är inte så praktiskt att klättra i Louisianas träsk i klänning, och man väcker definitivt uppståndelse om man deltar i kafferep som slav.
Ubisoft Sofia har lyckats fånga obehagskänslan av att som tjej vistas ensam ute i folktomma gränder. I spelet väntar potentiella våldtäktsmän bakom varje krök och att bli trakasserad och påhoppad av banditer blir vardagsmat. Det finns två sätt att hantera det – att ta till med knytnävarna eller att vissla och vinka till sig vakter. I tron att de ska få ligga följer de efter en och håller en trygg.
Berg av buggar
Tanken bakom spelet är tyvärr mycket mer spännande än utförandet i sig. ”Assassin’s creed III: Liberation” sitter på en hög av möjligheter – som försvinner bakom ett berg av buggar. Playstation Vitas rörelsekänsliga skärm är inte bara värdelös utan rent av ett enormt hinder när den inte fungerar som den ska. När jag ska ficktjuva två vakter tar det mig en kvart – bara för att kontrollen är så komplicerad att man tvingas läsa manualen flera gånger. Att peta och dra på både fram- och bakskärmen och samtidigt hålla in två knappar och ha koll på vad som faktiskt sker i spelet är irriterande svårt. Funktionerna används bara för att de finns, inte för att de behövs. För att vara ett sandlådespel har ”Assassin’s creed III: Liberation” dessutom en väldigt liten lekyta, och uppdragen går mest ut på att byta kläder och springa fram och tillbaka på korta distanser.
Det känns som att min girighet saknar botten när jag klagar på att det jag längtat efter – ett kvinnofrontat ”Assassin’s creed” – släpps till en konsol som säljer dåligt och att det knappt är spelbart på grund av alla buggar. Men jag kan inte tacka och ta emot ett trasigt spel. ”Liberation” är ingen milstolpe i spelhistorien – bara ett bevis på att ett dåligt försök till mångfald gör mer skada än nytta.
Kerstin Alex