Häftigt eller bara vidrigt blodigt?

LONDON

Blodet sprutar. Kroppsdelar flyger. Jodå, i ett fåtal fall stämmer de vanliga fördomarna om våld i tv-spel. ”The Mark of Kri” och ”Twin Caliber” är två råa köttstycken till Playstation 2.

I ”Twin caliber” har en sheriff och en brottsling inte mycket annat val än att sluta sig samman, ladda vapenarsenalen och meja de zombier som av någon oklar anledning anfaller staden.

Spelets bärande finess är att de båda kämparna utrustar sig med varsina dubbla pistoler som kan siktas oberoende av varandra med handkontrollen. Det blir ett rasande mejande – kul för två spelare – med vissa avgörande skottsalvor i riktigt magstark, drypande slow motion. Klart oktober.

I ”The Mark of Kri” är det i stället gamla hederliga svärd som gäller. Också här nån sorts gastar som muckar gräl. Spelet är i ganska läcker seriedesign, med en dragning åt

tibetanskt/indianskt stuk. Men liksom ”Twin caliber” också med de där sista yxklyvningarna och halshuggningarna som extra försäljningsargument.

Kul? Nödvändigt? Äckligt? ”The Mark of Kri” gör sitt blodiga avtryck i februari.

Henrik Rudin