Tramsiga dialoger

Star ocean: The last hope

Spelindustrin har ett genomgående problem med att spelarna vuxit upp snabbare än spelutvecklarna. Det blir sällan mer uppenbart än i rollspelen – en genre som handlar om att porträttera karaktärer och förmedla starka känslor.

Idag finns tekniken för att skapa ett moget mästerverk, och ”Star ocean” har konceptuella kvaliteter i sin mix av storslagna rymdresor och jordnära utforskning av planeter. Men tramsiga dialoger, usla röstskådespelare och dramaturgi från en skolpjäs på mellanstadiet sänker ”The last hope” till ännu en produkt för de som på sin höjd nått de tidiga tonåren.