Tuff gangstersaga - men ingen Gudfadern
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-13
Tommy Angelo kliver in på ett kafé för ett hemligt möte med en polisdetektiv. Nu är det nog. Han ska hoppa av maffian. Nu berättar han allt – och vi spelar Tommy i en tillbakablick från hans första möte med gangstrarna som taxichaffis. Det blir en blodig resa mot brottssyndikatets topp.
”Mafia” vill gärna vara en digital ”Gudfadern” eller ännu hellre stiliga ”Miller’s crossing”.
Tyvärr är spelmakarna lite väl förtjusta i att visa upp sina tekniskt avancerade skapelser: den vidsträckta staden Lost Heaven, från downtown till omgivande landsbygd. På vägarna en rad 30-talsbilar, detaljrika ner till ekrarna på reservdäcket.
För uppdragen saknar tempo och innebär ofta långa, händelselösa bilresor eller andra, meningslösa moment.
Men när ”Mafia” då och då tänder till blir det riktigt tungt. Explosiva eldstrider och en del riktigt häftiga biljakter. Storyn griper tag i några minnesvärda ögonblick. Här finns en hittills unik kärleksscen, som faktiskt inte blir löjlig ”när polygonerna möts”.
Ambitiöst och snyggt. Fast inte i Don Corleone-klass.
Henrik Rudin