Blodförgiftning av joystick-knoppen

En laddning till av läsarnas bästa - och värsta spelminnen

Är du odiskutabel ”Super Mario”-mästare?

Har du dräpt alla motståndare alldeles själv i ”Counterstrike?

Har du oslagbart banrekord i ”Colin McRae”?

Har du förnedrat din bästa polare i fotboll eller fighting?

Eller har du klantat dig sådär nästan obeskrivligt idiotiskt någon gång?

Vi är nog alla märkta för livet av spel – på gott och ont.

Skicka dina egna starkaste spelminnen – de vassaste bedrifterna och dråpligaste misstagen - till Aftonbladet Spela. De bästa bidragen kan du sedan läsa här på sajten.

Mejla spela@aftonbladet.se och berätta!

”En lila linje vandrade upp..."

”Spelade ’Decathlon’ på Commodore 64 hos en kompis då jag var mindre. Ett moment i spelet var 1500-metersloppet. Jag satte joystickknoppen mitt i handen och började vibba fram och tillbaka som då var brukligt i sportspel.

Efteråt märkte jag att jag nött igenom huden och hade ett stort hål i skinnet. Dagen efteråt vandrade en lila linje från såret uppför armen. Jag hade fått blodförgiftning av att spela dator! Slå det...”.

Mario vandrade i underjorden

”Mitt första tv-spel var Nintendo med ”Super Mario bros”. Jag hade suttit och spelat det i flera månader men plötsligt en gång på första banan så råkade jag ramla ner och tänkte ’fasen, nu får jag börja om igen’. Men den lille rörmokaren började springa under marken utan att dö! Tyvärr har jag aldrig lyckats med det igen. Det var väl en så kallad bugg”

"De gick utan att knappt säga ett ord"

”Jag och två kompisar lirade ’NHL 97’, alla i samma lag. Jag fick spela back hela tiden och kämpade match efter match för att de andra skulle få arbetsro i offensiven.

I semifinalens femte och avgörande match blev det pressande förlängning. Allt det roliga var borta. Alla skällde och gnällde på varandra. Då missade jag en passning vid egna blålinjen och datorspelaren avgjorde matchen. Det blev knäpptyst och kompisarna gick utan att knappt säga ett ord.

Fem år senare kan jag träffa en av dem på krogen och han är fortfarande besviken på mitt agerande vid egna blå”.

Brosk på tumleden - av "Street fighter"<</h3>

”’Street fighter 2’ hade precis kommit till Super Nintendo och jag och en polare spelade oavbrutet i cirka fyra månaders tid. Detta resulterade i att vi är typ bäst på spelet – men framför allt i att min vänstra tumme fick en stor broskförhårdnat rakt över tumleden Inte för att den handikappar mig eller så, men det är rätt coolt att den fortfarande finns kvar.

"Det var dags, Freeman skulle dö"

För tre år sedan hade jag skaffat min första pc och fått ’Half-life’ av en snäll kompis. Det var första gången jag lirade ett sånt spel och många problem var helt obegripliga. Det tog till exempel ett bra tag innan jag kom på att man kunde slå sönder galler och krypa in i ventilationstrummor.

På ett visst ställe fanns det absolut ingen väg att komma vidare och jag promenerade fram och tillbaka genom spelet och letade överallt efter lösningen. Efter två veckor stod jag åter där jag hade kört fast från början och tittade deppigt ut över en stor fläkt som stod och snurrade. Jag hade bestämt mig. Det var dags att ta livet av Morgan Freeman. Slängde mig ut över avgrunden i vemod – och började blåsas uppåt, mot taket. Där skulle man slå sönder några plankor, svävandes på luftstrålen. Jag hade hittat vägen ut!

"Jag hann inte ens trycka på knappen"

”För några år sedan spelade jag ’Final fantasy XII’. Jag hade fått höra att sista mötet med slutbossen skulle vara närmast omöjligt att klara så jag spenderade några veckor åt att biffa upp mina karaktärer tills det inte fanns en enda fiende jag inte kunde klå med lillfingret bundet bakom ryggen.

Alla hjältarna hade förmågan att slå fyra gånger på raken och med varje slag ge max i skada. Plus att alla slog tillbaka automatiskt då dom blev attackerade.

Till slut gick jag till strid med den sista fienden. Det första han gjorde var att attackera alla min karaktärer – vilket ledde till att alla slog tillbaka fyra gånger. Bossen var död innan jag hunnit trycka på en enda knapp.

Lite besviken stängde jag av spelet”.

Christian, 22