Hoppa till innehållAftonbladet

Allhelgonadagen (ingen namnsdag)

Behaglig bagatell som snabbt tappar charmen

Publicerad 2015-02-06

Gravity ghost påminner om ett Super Mario galaxy i 2d – och med fel fokus

PLATTFORM ”World of goo” förstörde allting för mig.

Jag hade aldrig brytt mig om ett fysikbaserat pusselspel innan dess – men tack vare 2D Boys mästerverk har jag börjat leta efter dem slaviskt, trots (eller kanske just på grund av) att de ofta är väldigt simpla och avslappnade skapelser.

Tyvärr är de för det mesta också ganska dåliga.

Sprakar av värme

”Gravity ghost” är ett av de vackrare exemplen som dykt upp på senare år. Till att börja med har det en estetik som får en att smälta. Allting, från de pastellmålade mellansekvenserna till de färgglada miniplaneter ens karaktär hoppar mellan, sprakar av värme och kreativitet.

Men det är fysiken som är dess stora trumfkort. Spelupplägget påminner lite om ett tvådimensionellt ”Super Mario galaxy” där man måste lära sig att utnyttja gravitationen från planeter i sin närhet för att nå föremål man annars inte kommer åt. Karaktären flyter omkring i rymden och samlar stjärnor och lotsar vilsna själar från små djur tillbaka till deras kroppar.

Förklarar för mycket

Det är ett bedårande upplägg som tyvärr förlorar mycket av sin charm i takt med att storysekvenserna försöker försöker förklara – och i samma veva banaliserar – metaforer som aldrig krävde någon djupare förklaring.

”Gravity ghost” är som bäst när det bara låter en segla omkring behagligt i sin egen lilla värld och leka med den vackert utmejslade spelmekaniken. Tyvärr är det över alldeles för snabbt – och under tiden försöker det påminna en om att det finns viktigare saker än att ha roligt.

Och det är inte riktigt budskapet jag vill ta med mig från den här typen av spel.

Carl-Johan Johansson