En bedårande spelupplevelse
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-10-04
Något är lurt i semesterparadiset Delfino Island. En skuggfigur – lurigt lik en viss spelhjälte – har klottrat ner hela ön och dessutom har solljuset försvunnit.
Återigen kan Rayman, Banjo, Jak och Daxter och andra söta hjältar bara ställa sig på rad och buga.
För det första nya ”Mario”-äventyret på sex år klår alla andra skutta-runt-konkurrenter.
Mario beväpnar sig med vattensprutande roboten Fludd. Med Gamecubes kraft blir det rent bedårande animationer.
Prova att duscha öborna. Dra korken ur den stackars uppumpade bläckfisken Gooper. Garva åt de levande vattenballongerna.
Här finns naturligtvis massor av hemligheter och en del finurliga påhitt.
Mycket handlar om igenkännande. Gamla trogna vänner och fiender. Klassiska ljudeffekter och pirrande lekfull musik.
Och Marios svåraste måttstock är just hans egna, tidigare äventyr som ofta inneburit rena spelrevolutionen.
Därför letar jag förgäves efter något riktigt oväntat nytt. Därför svider en del traggliga moment i återkommande, begränsade miljöer.
”Super Mario sunshine” är en jättemysig spelupplevelse, svår att släppa.
Men jag vet ju att det hade kunnat vara ännu ett snäpp läckrare.
Henrik Rudin