Nyvunnet självförtroende
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-30
Men "PES" har fortfarande en bit kvar till "Fifa"
SPORT Är ”Pro evolution soccer” tillbaka?
Bland de passionerade fansen har den frågan under sensommaren övergått i ett svar. ”Yes, ´PES’ is back!”. De har spelat demot, de har noterat att producenten Seabass dirigerat sitt team med nyfunnet självförtroende.
Fansen har rätt. Med ”Pro evolution soccer 2011” gör Konami sin bästa match den här konsolgenerationen. Men det är fortfarande en bra bit från ”Fifas” tunga realism och smidiga presentation.
Frihet – men till vilket pris?
Filosofin bakom årets upplaga är valfrihet. Det har förvisso alltid varit en hörnsten i serien – att skapa egna klubbar och spelare har tjänat som alibi för den alltjämt plågsamma bristen på licenser – men här spiller valfriheten över spelets alla beståndsdelar. Från en ny taktiktavla kan strategerna rita upp detaljerade riktlinjer för kommande matcher. På planen rör sig spelarna mer naturligt och i varje situation kan man välja att slå passningar manuellt. Det är en genialisk nyhet som öppnar ytor för dem med split vision. Och vill man förvandla ”PES 2011” till ett arkadspel går det att kombolänka finter. Det går till och med att byta färg på arenornas kravallstaket. Valfriheten är ett fint sätt att låta de lojala ”PES”-anhängarna skapa sin egen upplevelse, till skillnad från ”Fifas” hårt styrda regim. Men det blir inte nödvändigtvis ett bättre fotbollsspel.
De avgörande missarna på planen finns där fortfarande. AI:n har enligt all förhandshajp förbättrats och, jo, de täcker ytor och bygger små fort runt eget straffområde. De fysiska duellerna känns lite mer. Men de är fortfarande alldeles för ineffektiva i sitt anfallsspel och det är dessutom oerhört enkelt att själv störta fram längs kanterna. Nästan varje offensiv ansträngning kan resultera i ett giftigt inlägg eftersom ytterbacken inte sätter tillräcklig press.
På väg tillbaka
Bollfysiken är ett annat problem. Det ser ut som om den sitter i ett snöre fäst i varje bollförande spelare. Den kan ibland påminna om en badboll, den kan helt oförklarligt tappa fart som om planen vore regntung.
Och precis när man trodde att fotbollsspel inte kunde få sämre kommentatorer har Konami anlitat gamle Liverpool-spelaren Jim Beglin. Han låter som en figur i ”Mupparna” och hans analyser är ungefär lika begåvade.
Men ta det för vad det är – irriterande inslag i en spelserie som är på väg att hitta storformen igen.
Menyskärmen vittnar om det – en snyggare och något tydligare presentation än i förlagorna. Där finns förstås fanfavoriten Master League, den fina Champions League-licensen och nya Copa Libertadores. Där finns ett vässat och riktigt roligt ”Be a legend”. Och där finns Master League online som – om den är tillräckligt robust – kan bli en succé (vi har inte kunnat testa onlinespel eftersom det fortfarande är, well, offline).
”Fifa” vinner i år igen.
Men ”PES”-anhängarna kan åtminstone börja drömma om en ny storhetstid.