Hafsjobben omfamnas – mästerverken glöms

Alfred Holmgren

Det är hög tid att säga det nu. Jag ser ner på alla som spelar ”Farmville”.

helskärm

Dö konsol, dö.

Orden är inte mina, utan teknikblaskan M3:s.

De vill inte förstå vad man, i dagens mobila värld, ska med en separat spelmaskin till ”bara för att grafiken är bättre och den där lille gynnaren i plattformsspelet kallas för Mario i stället för Texas Bob.”

Det har länge pratats om att spelmediet tack vare titlar som ”Ico” och kommande ”Heavy rain” börjat ta plats i det kulturella finrummet. Men redan nu ser vi en ny sorts ­kultursegregering slå rot: erfarna spelare med sofistikerad smak som rynkar på näsan åt historielösheten som breder ut sig bland ”Farmville”-missbrukare, Iphone-användare och teknikskribenter.

Det uppskattas att det i dag, brett räknat, finns en miljard spelare. De flesta av dessa har aldrig ägt en spelkonsol. Vi som däremot ägt allihopa känner att vårt revir är hotat. Världen omkring oss har gått från att håna vår hobby till ett blint omfamnande av billiga plagiat och hafsjobb – medan spelhistoriens verkliga mästerverk glöms bort. Och vi gillar det inte. Vi sluter oss i ring, vänder oss inåt och slår vakt om hantverksmässigt fulländade actionspel, advantgardistiska indietitlar och sofistikerade fighters med lika digra stam­tavlor som kungafamiljen. Och så fortsätter klyftan att öka.

Tidningar som M3 – för övrigt förlagsgranne med Mariokramande spelmagasinet Level – fyller en funktion. Jag köpte för bara några dagar sedan en tv de (och många andra) ­rekommenderat.

Men deras inflytande över våra spelvanor måste hållas till ett minimum. Annars kommer snart de där en miljard spelarna att ha förvandlats till spelvärldens svar på människorna som tycker att ”Gladiator” är filmhistoriens Mount Everest och att Marlon Brando lika gärna hade kunnat heta Texas Bob.