En mästerlig konstutställning
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-16
Shadow of the colossus bjuder på en magnifik drömvärld
Ingenting kan vara så ohyggligt mycket mer än ingenting.
Tomheten kan stå för ensamhet.
Utsatthet.
Ambivalens.
Ångest.
Rädsla.
Fumito Ueda ramar in sin historia med ett Törnrosa-drama där kärleken kanske övervinner allt. Men det är det han inte berättar som gör ”Shadow of the colossus” unikt.
Flickan i koma ligger där på tempelaltaret och det enda du tror att du vet är att du måste fälla 16 gigantiska kolosser för att rädda henne. Med ett svärd, pilbåge och hästen Agro som enda vapen. Nästan ingenting mer avslöjas – undantaget den gastkramande upplösningen.
Därpå breder Uedas drömvärld ut sig; övergiven, tyst och arkitektoniskt magnifik.
Stillheten får dubbel effekt av de monumentala kolosserna.
Det är här den kontrastverkan Ueda talat om förvandlar hans drömlika fonder till de mest intensiva tredimensionella slag spelhistorien skådat.
Det är här han förvandlar ”Shadow of the colossus” till ett mästerverk och den mest levande konstutställning jag någonsin tagit del av.
Peter Ottsjö