Nermald färs - för Zlatan-fans

Fifa street 3 är överkryddad av tricks

”Fifa street” är ett spel för och om dagens ungdom.

Problemet är nämligen något som ligger rotat som ogräs i själva planen med fotboll: den ska ju delvis vara tråkig.

Fotboll ska handla om att nöta, grisa och fegspela. Det ska handla om lösryckta situationer, om monotont böljande fram och tillbaka på planen och om oräkneliga löpningar utan att få boll – lika mycket som det ska handla om plötsliga explosioner, genomskärare och överstegsfinter.

”FIFA Street” är bara baserat på det senare.

Istället för fiberrikt motstånd blir det en nermald färs av actionsekvenser för Zlatan-generationen som snart står en upp i halsen.

Det är så överkryddat med klackar, vägglöpningar (ja, bokstavligt talat) och cykelsparkar att man aldrig tillåts njuta av själva spelet. Asfaltsplanerna blir en estrad för enmansprestationer i en sport som handlar om laginsatser.

Fotbollskunskaper i verkliga livet betyder ingenting i ”Fifa street”.

Ändå är det här seriens hittills bästa del.

Kanske främst genom spelets grafiska design. Istället för den tidigare fetischen för att se ut som en gatukreddig Nike-reklam så har karaktärerna blivit karikatyrer med Peter Crouch i rollen som fågelskrämma. Men ”pick up and play”-formatets baksida är att man lägger ifrån sig det lika snabbt som man plockat upp det. Särskilt som kampanjlägets upplägg är så sövande

enformigt.

De borde sparat den känslan till planen.

Kristofer Ahlström