Prizefighter

Det finns en liknelse här, men den är så uppenbar att man skäms: promotorn Don King har alltid varit en smörslirig snackare som duckat alla anklagelser med sitt välsmorda munläder. På samma sätt är spelet med hans namn fullt av distraherande snygga inslag för att man inte ska tänka på att det i grund och botten är skräp.

För med ett kontrollschema på ”Punch out”-nivå och en kamera som kan hitta den dummaste vinkeln står sig det här inte ens till andra ronden mot ”Fight night”.

Passa luktsaltet, tack.

Kristofer Ahlström