Vilken vacker spelhöst

LONDON

Jag sa ”tv-spelskrig” och jag sa ”tv-spelskrig” igen och rätt många av er tyckte jag var töntigt överdramatisk.

Nu är det rena grönsaksmarknaden när Sony och Microsoft bjuder under varandra. Xbox har uppenbarligen en halveringstid på fem månader. (Håhå, nu pratar vi ekonomi och knappast kemi, för någon Xbox-kärnvapensmäll har inte

synts till).

Speljättarna är just nu hysteriska för att just du ska köpa just deras maskin till jul. Eller snarare deras spel i fortsättningen, eftersom det är royaltypengarna på titlarna som spelar roll.

Jag hade mer rätt om ”tv-spelskriget” än vad jag själv kunde ana.

Men jag hade faktiskt inte föreställt mig omfattningen av de spel vi får lira i höst. De är nu nämligen så extremt lockande att man bara dör.

Nu är den nya generationens spel verkligen här. Gamecube exploderar i färger och animationer. Xbox levererar en del grymma detaljer. Men teknikmässigt imponerar framför allt i sammanhanget gamlingen Playstation 2 – som har lagt i en växel till effektmässigt när spelmakarna har lärt sig finesserna.

Playstation 2-spelen är bara så grymt gedigna just nu. Men framför allt levereras överlag en helhet som aldrig förr. Tung grafik. Tungt ljud. Beprövade men fängslande spelidéer.

Jag har garvat och jag har gråtit och jag har smällt polarna på käften i vassa bataljer i höstens titlar. De som inte faller för ”Super Mario sunshine”, ”Need for speed”, ”Project

zero”, ”Burnout 2”, ”Beach spikers” och ”Splinter cell” har helt enkelt inte samma smak som jag.

Nå, för er finns ett gäng grymma titlar till.

Ojojoj.

Lira på.

Herregud, lira på.

Henrik Rudin