Inte upp till branschen att bedöma spelens innehåll

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tänk er för innan ni hyllar ”sexismstämpeln”

Är det en bra idé att märka sexistiska spel med en särskild stämpel?

Ja – men bara om man vill fortsätta betrakta spel som produkter snarare än kultur.

För vissa var årets största spelnyhet inte gamergate, vr-boomen eller att Microsoft köpte ”Minecraft”.

Utan att branschorganisationen Dataspelsbranschen bestämt sig för att göra en förstudie rörande en normkritisk märkning av tv- och datorspel.

– Det har tillkommit många fler målgrupper de senaste åren, inte minst kvinnor. På Dataspelsbranschen vill vi att fler ska spela spel, fler kvinnor ska spela spel, fler ska göra spel, fler kvinnor ska göra spel, förklarade talesmannen Per Strömbäck för Spela.

På många håll visste jublet inga gränser när nyheten utannonserades. Men förslagets anhängare missar en detalj: det är inte branschens uppgift att bedöma kulturen – utan kritikens.

Om vi hade märkt böcker på samma sätt som spel skulle en bok som ”Huckleberry Finn” klassas som ett rasistiskt verk – trots att den skrevs med avsikten att exponera rasism i Amerika. Det finns en väsentlig skillnad mellan att berätta en rasistisk historia och en historia om rasism. På samma vis är det en skillnad mellan att skapa ett sexistiskt spel och ett spel om sexism.

Vi märker inte litteratur eftersom märkningar får böckernas dimensioner att krympa. Vi vågar lita på att verken kan tala för sig själva, men vi vägrar att göra samma sak när det kommer till spel. Vi moraliserar hellre över drogreferenser, dåligt språkbruk och våld på ett vis som Tipper Gore skulle vara stolt över. Som om det skulle vara kulturens uppgift att vara nyttig, pedagogisk eller upplyftande.

Vi har just genomlidit den misogyna skitstorm som kallas gamergate. Hela rörelsen var en konsekvens av att vi aldrig lyckats se spel som riktig kultur. Istället har vi förstärkt synen på dem som produkter, tjänster och dagligvaror, producerade för en viss målgrupp med ett visst innehåll.

En branschreglerad märkning är inte lösningen på det här. Lösningen är att börja diskutera spelen på samma premisser som ”riktig” kultur i stället.

Och inte förrän det händer är jag beredd att stämma in i hyllningskören – hur goda avsikter den än må ha.

Carl-Johan Johansson