– Vi får inte misslyckas
Publicerad 2011-06-22
Foo Fighters om att spela på världens största arenor: Det tog 16 år att ta sig hit
Han var trummisen som blev tvungen att ta steget ut i strålkastarljuset.
I dag är Dave Grohl, 42, en fullfjädrad arenadomptör – men resan dit var lång och krokig.
– Det tog sexton år, säger han till Nöjesbladet.
Det är ett minst sagt rutinerat arenaband som ställer sig på Stockholms Stadions scen i kväll. Men när Dave Grohl bildade Foo Fighters i spillrorna efter Nirvana 1995 tänkte han inte längre än till närmaste medelstora klubb.
– Vi har aldrig haft någon plan. Vi tänker inte så långt fram i tiden, vi låter mest saker hända. 1995 kände vi inte att vi kunde headlina en jävla festival eller spela inför en fullsatt arena, men nu gör vi det, säger han.
Tog det lång tid för er innan ni kunde göra det?
– Fuck, yeah. Det tog sexton år!
Det visar sig förvisso vara en lätt överdrift. Foo Fighters har sålt ut arenor länge nu, någonting som inte minst bevisades när de sålde ut Wembley Arena två kvällar i rad 2008.
”Lärde oss mycket”
Eldprovet kom kring sekelskiftet, i form av en turné med en funkrockkvartett från Los Angeles.
– Vi lärde oss mycket 1999–2000, när vi turnerade med Red Hot Chili Peppers. Vi spelade på en massa arenor, och det hade vi inte riktigt gjort tidigare. Jag var okej med att spela på klubbar eller mindre ställen, men att spela på arenor för med sig ett tungt jävla ansvar. Man måste se till att personen längst upp på läktaren känner sig delaktig i festen. Man kan inte glömma bort dem, för i samma sekund man gör det är det som att stänga av ljuset i hela arenan. Så den där Chili Peppers-turnén var som en övning. Jag var tvungen att lära mig att göra det, säger Dave Grohl.
Trots att arenagig numera är vardag för jänkarna försäkrar Chris Shiflett, 40 – en av tre gitarrister i Foo Fighters – att bandet inte tänker gå på rutin i kväll.
– Vi får inte misslyckas när vi kör på stora ställen. Det är ett sånt ansvar. Folk har betalat hundrafemtio dollar för biljetter, tjugo för att parkera bilen, femtio på öl, femtio till för t-shirts till ungarna...vi kan liksom inte stå där på scenen och gnälla: ”det här suger, jag har en dålig dag!” Det funkar inte så, säger han.
Osminkad sanning
Förra veckan släpptes en ny dokumentär om bandet, ”Foo Fighters: Back and forth”, på dvd. Filmaren James Moll följde arbetet i studion med nya skivan ”Wasting light”, och resultatet blev en osminkad historia där Dave Grohl inte alltid framstår som den sorgfria gamäng han oftast porträtteras som.
”Finns en historia”
– Vi hade snackat om att göra en dokumentär om bandet förut, men det var aldrig rätt tillfälle. Jag började tänka ”vi gör en skiva med Butch Vig (som producerade Nirvanas klassiska ”Nevermind” 1991) i ett garage. Vi har varit ett band i sexton år och överlevt massa saker och kommit till en punkt där vi spelar på arenor. Det finns en historia här”, säger Grohl.
”Fucking bra”
Du framstår ibland som en ganska hård chef. Er första trummis William Goldsmith blev skitsur för att du raderade hans trumspår från ”The colour and the shape”. Ångrar du något?
Dave Grohl bara skrattar.
– Well, jag ångrar inte att vi tog med Taylor Hawkins i bandet, det är en sak som är säker. Vi har en fucking bra trummis nu!
20.30: Följ showen live – på Nöjesbladet
Markus Larsson rapporterar direkt från konserten på Stadion i kväll.