– Hjärtattacken var nära
Publicerad 2011-06-03
My Morning Jackets sångare Jim James om motgångarna och det nya hyllade albumet
My Morning Jacket är det kufiska indiebandet som blev arenafyllande publikmagnet.
Men sångaren och låtskrivaren Jim James ser nyktert på framgångarna.
– Det var ju inte så att jag ena dagen jobbade på kafé för att nästa sitta och snorta kokain från horor i en limousin.
Kentucky-kvintetten, som på nyårsafton 2008 sålde ut Madison Square Garden i New York, hör numera till huvudattraktionerna på stora amerikanska musikfestivaler. Det var ingen plötslig singelsuccé som tog dem dit, snarare hårt arbete på vägarna och en alltmer raffinerad liveshow.
”Nära hjärtattack”
I Europa har det gått lite trögare sedan My Morning Jacket tvingats ställa in två turnéer.
– 2005 insjuknade jag i lunginflammation och var nära att få en hjärtattack, säger Jim James på ett kafé i hemstaden Louisville. Tre år senare trillade jag av scenen i Iowa City och skadade mig så illa att jag var ur spel i flera månader.
Sådana bakslag gör att bandmedlemmarna knappast tar framgången för given.
– Efter förra skivan spelade vi på Radio City Music Hall i New York. Vi tyckte att det var så stort, trodde knappt våra ögon, folk skrek efter oss. Giget efter det var i Sheffield i England, inför hundra personer som inte kunde ha brytt sig mindre.
Fortsätter utvecklas
Likt Neil Young eller Prince står My Morning Jacket aldrig still. Varje gång fans och recensenter tror sig ha koll på vilka de är bryter de sig ut och gör något annat.
Nya plattan ”Circuital” utgör inget undantag. Samtidigt som den ringar in bandets utveckling överraskar den med bisarra ”Holdin’ on to black metal” och demoniska ”Victory dance”.
– En del band gör samma skiva om och om igen, säger Jim James. Betyder det då att deras intressen förblir desamma? Jag kan inte förstå det.
– Det är trots allt en upplevelse att först lyssna på ”Stand!” med Sly & The Family Stone och sedan gå över till ”There’s a riot goin’ on” och se hur mycket som har förändrats längs vägen.
Tar ut svängarna live
Om skivformatet kan verka lite begränsande för bandet får de sväva i väg på scen, ibland tretimmarsföreställningar med covers på allt ifrån Erykah Badu till Misfits. Först när man ser My Morning Jacket live förstår man varför deras excentriska americana går hem både hos känsliga indiekids och Grateful Dead-uppfostrade hippies som diggar musiker med förmåga att jamma loss.
– Vid dåliga spelningar är jag medveten om minsta detalj, om en monitor ligger lite för högt eller om någon i publiken rynkar pannan, säger Jim James. Vid bra konserter märker jag ingenting, då befinner jag mig i en annan värld.