Brutal dödsgrowl, våldsriff och skönsång
Publicerad 2011-06-19
till Bring Me The Horizon
GÖTEBORG. Bring Me The Horizon blandar stilar som en femåring på egen hand klär sig för dagis. Det är ryggplatta med Deaths ”Spiritual healing” och Eagles-tisha. Brutal dödsgrowl, våldsriff, vackra sångmelodier och arena-U2. I hybriden av apart och självklart föds som vanligt det unika.
Som en kittel av modemedvetenhet, stilsäkerhet och den unga metalscenens hårda hörnstenar är Sheffieldkvintetten en upplevelse i inlevelse. Det är Maiden-rusher över golvet, hardcore-akrobatik och en ständigt iögonfallande instrumentuppvisning. Sångaren Oliver Sykes styr varje moshpit och får hela publiken att sätta sig på marken för att plötsligt explodera. Och trots kvällens allt mer påträngande regnkyla når bandet samma intensitet som besöket på Arenan i januari.
Därför känns det helt rimligt att gitarristen Jona Weinhofen i sista skälvande ”Chelsea smile” klättrar tio meter upp i ljusriggen och fortsätter att både röja och spela från scentaket.
Helt rimligt.