Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ellen, Lena

ROCKBJÖRNEN PRESENTERAS AV

Robyns show ett rasande inferno

Publicerad 2011-03-28

Saknar pausknapp Robyns elektroniska inferno tappar aldrig tempo.

Första timmen är inte en konsert.

Kraften och explosiviteten påminner snarare om en raketuppskjutning som regisserats av Nasa.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Inledningen är öronbedövande.

Medan Robyns band går på och ställer sig bakom två trumset respektive två synthställ misshandlar robotröster och sirener och flimrande stroboskop publikens öron och ögon.

Men det är bara början.

Det är första av totalt fyra utsålda konserter i den anrika och kulturstämplade arenan Cirkus i Stockholm.

Rasande tempo

Men redan i låt ett, ”Time machine”, uppträder Robyn som om hon står på Sveriges största festivalscen och försöker skaka liv i en lynnig publik som festat i flera dygn.

Det känns som en sista urladdning innan solen går upp, en final där varje låt måste vara ett extranummer.

I en knapp timme sluggar musiken sig fram. Det finns ingen pausknapp. Bromspedalen fungerar inte. Låtarna rusar in i varandra i ett rasande tempo. Volymen fick säkert billarmen utanför arenan att tjuta.

Skippar gamla hits

Det elektroniska infernot låter och ser ut som en blandning av science fiction-filmen ”Blade runner” och kung fu.

Attityden sammanfattas bäst av en låttitel från Robyns albumserie ”Body talk”: ”Don’t fucking tell me what to do”.

Här finns ingen ”Be mine”. Här finns ingen ”Who’s that girl” eller ”Keep this fire burning”.

Robyn fokuserar på sina tre senaste skivor, och inte gamla hits eller hyllade livenummer som var obligatoriska förr.

Hårdare och bättre

Men den som över huvud taget hinner sakna dem kan i stället glädja sig åt framtida och blivande klassiker som ”Dancing on my own”, ”Indestructible” och refrängen i ”Call your girlfriend”.

De riktiga extranumren kan inte riktigt mäta sig med den första timmens ”kippa-efter-andan”-energi. Men personligen har jag i alla fall inte hört en hårdare och bättre version av ”Konichiwa bitches”.

De fyra konserterna på Cirkus kröner ett år där Robyn synts och hörts och skuggboxats överallt.

Jag orkar knappt läsa ett ord till om henne. Men konserterna upphör aldrig att förvåna.

Hon är en sensationell liveartist.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln