Så många plus får nya skivan – låt för låt
Publicerad 2011-05-18
Nöjesbladets Markus Larsson sätter betyg på Lady Gagas nya skiva – först i Sverige
”Marry the night”
Mästerverket. Frenetisk disco med rocklibido. Känslan av att fly ner längs gatan och försvinna i natten är nästan lika storslagen och romantisk som Springsteen.
”Born this way”
Singeln som ända sen den släpptes har anklagats för att vara ett plagiat av Madonnas ”Express yourself”.
”Government hooker”
Operaintrot övergår snabbt i ett hårt och komprimerat housebeat. Resten påminner om 80-talets mest insmickrande synthpop. Lite fantasilöst och tjatigt.
”Judas”
En av de bästa och hårdaste låtarna som RedOne gjort. Precis lika omtumlande turbodisco som ”Bad romance”.
”Americano”
Latinamerikaner är den största minoriteten i USA. Därför måste artister som vill tilltala alla ha med minst ett spår som flörtar med latinpop. ”Americano” är ingen ny ”Alejandro”. Det är lättviktigt nonsens.
”Hair”
Här riktar sig Lady Gaga till målgruppen unga tonåringar. Strålande anthem som sammanfattar ungdomarnas eviga frigörelse i en rad:
”I am my hair”.
”SCHEIßE”
Först babblar Gaga på tyska. Sen exploderar hon i en typisk brottarrefräng som är värd en miljon dollar.
”Bloody Mary”
Dov och mörk ballad med kristen symbolik som för tankarna till Madonna och Depeche Mode.
”Black Jesus – amen fashion”
Känns som en självbiografisk och kort berättelse om hur Lady Gaga växte upp i New York och såg ljuset på en catwalk. Klumpig och stel.
”Bad kids”
Gaga tjatar om att hon är ”bad” på det mesta. Och stolt över det.
”Fashion of his love”
Låten är lika mycket 80-tal som tidningen Okej, tv-serien ”V” och filmen ”Breakfast club” – tillsammans.
”Highway unicorn (road to love)”
Mer powerdisco. Mer RedOne. Refrängen är nästan en exakt repris av ”Poker face”.
”Heavy metal lover”
Mer 80-tal. Denna gång på ett tråkigare sätt. Vocoderröster och monotona beats. Lady Gaga sjunger om det goda livet: ”I want your whiskey mouth all over my blonde south.”
”Electric chapel”
En av de mer utpräglade rocklåtarna. Riffet hade kunnat spelas in av Judas Priest, Iron Maiden eller Van Halen. Och Gaga låter mer som metalsångerskan Doro Pesch än en global discodiva.
”The queen”
Eurodiscon byter skepnad efter ett break som, häpnadsväckande nog, påminner om Thin Lizzy. ”The queen” avslutas som en powerballad, inklusive hårdrocksolo.
”Yoü and I”
Gaga samplar inte bara Queens stadiumkoloss ”We will rock you”. Hon låter southern rock också. Eller kanske mest som Shania Twain.
”The edge of glory”
Vem trodde att Lady Gaga en dag skulle avsluta en ny skiva med ett Clarence Clemons-solo?
BONUS
BÄSTA SPÅR: ”Marry the night”. Ögonblicket när de elektroniska beatsen tar över mot slutet är ren och skär popmagi.
OVÄNTADE GÄSTER: Vad var oddsen för att saxofonisten Clarence Clemons och gitarristen Brian May från Queen skulle medverka på en Lady Gaga-skiva?
DEN RÖDA TRÅDEN: 80-tal. I alla dess former. Ljuden. Handklappen. Produktionen. Ambitionen att aldrig ta några omvägar till självhäftande och omedelbara refränger. Pudelrocken.
LYSSNA OCKSÅ PÅ: ”Greatest hits” med Eurythmics.