Fullkomligt Lykkedelisk
Publicerad 2011-06-30
till Lykke Li på Peace And Love
BORLÄNGE. Lykke Li debuterade med singeln ”Little bit” 2007.
Alla som trodde att hon en dag skulle uppträda på festivaler inför tiotusentals människor räcker upp handen.
Tack, jag räknar till exakt noll stycken.
Lykke Li spelar, precis som Robyn i fjol, på festivalens näst största scen inför ett människohav som nästan sträcker sig bort till Borlänges horisont.
Och precis som Robyn gör hon klubbmusik som är betydligt mer klubbkällare än arenarock.
Glidtacklar fördomar
Hennes popularitet glidtacklar den tröttsamma fördomen att Sverige är ett land som bara föredrar unga eller gamla farbröder med gitarr.
I dag vill inte majoriteten av ungdomarna på Peace And Love se Wilmer X. Veteranerna får i princip rocka och rulla för en tom gräsmatta. Däremot känns det som att hela campingen armbågar sig fram och skriker sig hesa till Lykke Lis ”I follow rivers”.
Lykke Li lyckas även fylla ut jättekostymen ovanligt bra. Mixen av The Doors-orglar och 60-talets sötaste flickpop, den extremt coola men korta covern på The Knifes ”Silent shout” och ”Dance dance dance” skickar stötvågor genom folkmassan.
Smälter in
Det är även imponerande hur lätt samplingen från Kanye Wests ”Power” smälter in i musiken. Till och med den känns lykkedelisk.
Ändå är detta bara en föraning av hur bra en Lykke Li-konsert kan bli när alla moment fungerar. Chansen för det är större under tak.
Att exempelvis ställa sig och skrapa på en autoharp i den här bullriga miljön är otacksamt och lönlöst.