Emmylous klassiker sitter bäst
Publicerad 2011-05-25
till Emmylou Harris
Rösten tar väldigt väl hand om både egna och andras klassiker.
Emmylou Harris har svårare att ladda in magi i de nya låtarna.
Popvärlden har upplevt få större uttolkare av sånger än Emmylou Harris. Det är för rösten – den som fortfarande får oceaner av mörka tårar att glittra i solen – hon otaliga gånger har kallats countryns drottning.
Den evigt unga 64-åringen från Birmingham, Alabama har skrivit en lång rad egna lysande låtar också, och det är det egna skrivandet som står i centrum på nya albumet ”Hard bargain”.
Hon är mån om att lyfta fram låtar därifrån i kväll, och även om inget skäms för sig kommer de sällan i närheten av klassiker som ”Born to run” och ”Tulsa queen”.
Spelar Dylan
Närmast når hon kanske i ”The road”, låten om hur Gram Parsons en gång för länge sedan förändrade hennes liv.
När hon logiskt följer upp den med ”Sin city”, Flying Burrito Brothers-eposet om musikindustrins cynism, är hon precis lika fantastisk i samma lokal som för tre år sedan.
Det gäller även när hon tolkar Bob Dylans ”Every grain of sand” eller samlar ihop sitt kompband Red Dirt Boys för a cappella-sång i ”Calling my children home”.
De fem musikerna är duktiga när de spelar också, även om inramningen ibland blir väl traditionell för en artist som inte minst hållit sig vital genom att blunda för genregränser.