Behagligt murrigt så länge man blundar
Publicerad 2011-07-17
till Dungen
HULTSFRED. Musiken flyter omkring på scenen som vätskan i en lavalampa.
Dungens mjuka och murriga uppdatering av 70-talets allra rökigaste progg och folkmusik är
väldigt behaglig.
Låtarna rullar in i varandra. Melodierna har blommor i håret och utsvängda manchesterbyxor. Inte ens tvärflöjten stör. Ett instrument som annars brukar passa rocken som en spya till kaffet. Det låter ofta som om Ted Gärdestad sitter under en korkek och puffar pipa med stark tobak.
Men som konsertupplevelse är Dungen ingen märkvärdig upplevelse. Det här är inget man tittar på. Det här är något som man helst lyssnar på med slutna ögon.