Varga nära att gå in i väggen
Publicerad 2011-07-23
Stenhårt schema för stjärnskottet efter succén i Melodifestivalen: Jag behöver verkligen vila
Efter succén med ”Spring för livet” har jobben rasat in för Sara Varga.
Nu måste hon dra i bromsen för att inte bli utbränd.
– Jag vet knappt vad det är för dag längre, säger hon.
Sommaren har minst sagt varit hektisk för Sara Varga, 29.
Hon befinner sig ständigt på resande fot och nya jobb bokas in efterhand.
– Jag vet knappt vad det är för dag. Jag känner ju att tröttheten är påfallande och behöver verkligen stanna upp och vila.
Sara konstaterar att hon inte kan köra på i det här tempot länge till.
– Men jag inser att det här är nyhetens behag. Nästa sommar kanske jag sitter och säljer jordgubbar så det är lika bra att maxa nu.
Blåmärke på knäet
När Nöjesbladet träffar henne tittar hon stressat på klockan på mobilen eftersom hon har ett tåg att passa.
På knäet har hon ett stort blåmärke.
Vad har hänt?
– Jag får alltid blåmärken när jag reser mycket och bär mina väskor fram och tillbaka på tåget. Det är ingen som har sparkat mig, säger hon och skrattar, medveten om att blånade kroppsdelar och en superhit om misshandel inte matchar varandra särskilt bra.
Men hon har inte bara spelningarna hon bokat in att oroa sig över.
Under sommaren har flera arrangörer skyltat med Sara Vargas namn – trots att hon inte är bokad, enbart i syfte att locka publik.
När folk är på plats får de höra att hon har ställt in.
– Jag blir jättesur på det här, det är ett problem som drabbar de flesta artister nu och då. Under de senaste månaderna har det hänt mig fem-sex gånger.
För några dagar sedan fick Sara höra via sin svärmor att hon var annonserad som en av artisterna under stadsfesten i Härnösand.
– Det var inte alls sagt att jag skulle uppträda där, men vi lyckades lösa det på så vis att jag kommer att göra det ändå.
I 16 veckor har Sara Vargas ”Spring för livet” naglat sig fast som etta på Svensktoppen.
Breven trillar in
Redan under Melodifestivalen överöstes hon av brev från fans som tackade henne för att hon belyst ett allvarligt ämne.
Fortfarande i dag – fyra månader senare – droppar det in brev.
– Jag försöker svara så gott det går på allting, men vissa förväntar sig knappt ett svar. De vill bara berätta. Senast i går var det en tjej som skrev att låten är hennes tröst i livet. Det är en fantastisk känsla att höra sånt, att jag gör skillnad.
Kvinnojourer har också hört av sig och vill samarbeta med Sara.
Men där blir det nej.
– Jag har skrivit en låt, punkt slut. Jag vill inte ta ställning, den här låten är till för alla, både män och kvinnor. Jag vill inte bli en symbol.