”Våra rep har varit nazistiskt nitiska”
Publicerad 2011-04-04
Så skiljer sig Sahara Hotnights skiva från deras tidigare
Det var fyra år sedan Sahara Hotnights släppte ett egenskrivet album.
Efter en tids isolering vid havet är de nu tillbaka.
– Jag hyrde ett korsvirkeshus och hade några lundellska perioder, säger Maria Andersson, 29.
– Om jag hade vetat att jag skulle fotas hade jag tagit linser, säger Maria Andersson, sångerska i Sahara Hotnights och ler ursäktande.
Hon sitter på ett kafé på Östermalm i Stockholm i svartbågade glasögon och ska intervjuas tillsammans med trummisen Josephine Forsman, 29.
Vi får skjuta upp fotograferingen.
Letar ny replokal
Josephine Forsman är lite sen. Hon har just flyttat ut sina trummor från replokalen i Vasastan till ett tillfälligt förråd.
– Grannarna stördes. Nu måste vi hitta en ny replokal, säger Maria Andersson.
Sahara Hotnights har nämligen ”repat otroligt mycket” och disciplin har format det nya självbetitlade albumet.
– Jag ska inte säga att vi var slarviga sist men nu har vi nästan varit nazistiskt nitiska på att repa, säger Maria.
– Vi har varit väldigt noga med att hitta de personer vi vill jobba med så vi har känt oss väldigt säkra på att vi vågar släppa lite på kontrollen till dem, säger Josephine.
I dag släpps singeln ”Oh’s”, men Sahara Hotnights vill inte att resultatet ska kännas som en förlängning av deras förra skiva ”What if leaving is a loving thing”.
– Det är viktigt att känna att man tar avstamp från en annan grund, säger Josephine.
Inspirationen till albumet har Maria Andersson funnit i Skåne.
Under det senaste året har hon periodvis dragit sig undan i fiskeläget Arild.
– Jag har hyrt ett litet korsvirkeshus från 1700-talet och haft några lundellska perioder där nere och skrivit. Jag har verkligen njutit av det, säger hon.
”Total isolering”
Tillflyktsorten har varit något som Maria Andersson behövt.
– Total isolering är det som gäller. Det är den absolut vackraste platsen. Målet är att köpa ett hus där, säger hon.