Orkanen bubblar under ytan
Publicerad 2011-05-11
Glimrande mystiska Sade briljerar med blodig kamp för kärleken
Bedövande vackert. Svårslaget elegant.
Men under den perfekta ytan bubblar en orkan av blues.
Den som väntar på Sade väntar aldrig för länge.
För väntat har vi gjort. Sade har inte varit på Europaturné sedan 1993 och senaste Sverige-besöket ligger ännu längre tillbaka i tiden. Ett väldigt litet antal fantastiska skivor och minimla mediekontakter har sedan dess hjälpt till att bygga upp en aura av glimrande mystik kring London-bandet.
Jo, de är ett band, hur svårt man än har att se sångerskan Sade Adu som något annat än den vuxna popmusikens kanske mest självlysande fixstjärna.
Som en dramaserie
Förväntningarna svärmar således som nervösa bin inne i Globen.
Och som de infrias.
Sades show är som en dramaserie i fristående 22 avsnitt, varje nummer har sin egen ton och iscensättning. Men temat – den ofta smärtsamma, ibland rent blodiga kampen för kärleken – är glasklart.
Aldrig någonstans är gesterna stora eller övertydliga, alla känslorna vibrerar alldeles under den svalt perfekta ytan och det är däri hela storheten ligger.
Det är elegant, närmast virtuost sparsmakad popmusik, som ofta blir starkare ju mer musikerna håller igen. Mästerliga balladen ”Pearls”, om ett liv som ”hurts like brand new shoes”, är Sade ensam över stråkar, där ett ”hallelujah” för full hals plötsligt känns som en explosion, eftersom hon så sällan glänser med rösten.
Samma sak när det väl kommer ett rökigt saxsolo i ”Jezebel” eller en krämig gitarr i ”Is it a crime”, det känns nästan som att himlen öppnar sig.
Samma subtila accentuering präglar det visuella. Varmt rött ljus, diskreta draperier och videoprojektioner på en tunn slöja som emellanåt bäddar in hela scenen i bilder.
Den 52 år unga sångerskan byter från tajt svart till filmstjärnig vit långklänning och glider runt med försiktiga danssteg men får ändå nästan hela Globen på fötter i ”The sweetest taboo”.
Hårdföra 90-talsgitarrer
Jag älskar kanske inte när några hårdföra 90-talsgitarrer vid några tillfällen försöker spela funkrock men smälter desto mer när Thin Lizzys ”Still in love with you” låter som gjord för Sade.
Framför allt är jag glad över att få ha varit med den här kvällen.
För nu lär vi få vänta igen.
➕➕➕➕
Sade
Plats: Globen, Stockholm.
Publik: 7 765.
Längd: Två timmar.
Bäst: ”Is it a crime” och ”Pearls”.
Sämst: Riffmaskinpopen i nya ”Love is found”.