Förenade i ren glädje
Publicerad 2011-07-01
BORLÄNGE. Med åren har Peace & Love blivit skickligare på och mer och mer måna om att hitta huvudnummer som på olika sätt förstärker festivalens budskap.
Maya Arulpragasam känns som ett klockrent namn på Peace & Love. Inte för att hon på något sätt skulle vara en drömmare – om festivalens namn säger hon ”sometimes you gotta fight for that shit” – men för att hela hennes gärning handlar om att förena.
Kokar ihop musik
Musiken kokar ihop distad electronica, skev hiphop, hetsiga rockriff och fräsande Suicide-samplingar med uråldrig indisk och afrikansk musik och krossar alla hinder som kommer i vägen för idéerna. På skärmarna flimrar blixtrande bilder av världskartor, krig och lyx, och scendekoren består bland annat av collage med detaljer från Youtube-spelare.
M.I.A. kastar sig mellan ett slags ”talarstol” längst bak på scenen och yttersta scenkanten, dit hon och hennes rappare och dansare plockar upp både publik och fotografer.
Drabbar vem som helst
En stroboskopfebrig ”Galang” sätter tonen direkt och sedan slår låtarna i varandra hela vägen. ”World town”, ”Born free”, ”Hussel”, ”Boyz”... det är musik så slösaktigt kreativ och totalt närvarande i ögonblicket att den drabbar vem som helst som kommer i närheten.
Publiken blir således en enda dansande massa när hiten ”Paper planes” till slut dyker upp.
Ljudet av pistolskott är plötsligt ljudet av ren, oförfalskad glädje.