Massor av energi – men det saknas glöd i låtarna

Markus Larsson

till Sugarplum Fairy

The wild one (rock)

Attityden borde ramas in och hängas upp på väggen.

Jag har alltid blivit imponerad av gruppens energi, entusiasm och, vad det verkar, förbehållslösa kärlek till rock.

Låt vara att deras version av rock’n’roll kanske inte är det allra rappaste och moderna på marknaden – men behållningen är just att medlemmarna saknar all form av trendångest. Albumets titel, omslag och foton är inspirerade av ett av rockmusikens första, stora ögonblick: Marlon Brando och filmen ”The wild one”.

Och därifrån fortsätter Sugarplum Fairy att bygga upp en välbekant mytologi där hörnstenarna består av Beatles, Stones, Stone Roses och Oasis.

Nån gång önskar man att också låtarna kunde glöda lika starkt som bandets inställning och smak.

Det sker inte riktigt den här gången heller.

Det mest förvånande är annars att vissa partier och låtar påminner om... Roxette.

Bästa spår: ”Here she comes”.