Fantastisk västkustrock blandat med ren smörja

Markus Larsson

Musikaliskt sett har klockans visare stått stilla för The Eagles

Long road out of Eden (rock)

Det har tagit tid.

The Eagles släppte sitt senaste studioalbum, ”The long run”, för 28 år sen.

Och det har tagit hela sex år att spela in dubbelskivan ”Long road out of Eden”.

Men rent musikaliskt har klockans visare stått alldeles stilla. Musiken och melodierna har egentligen inte förändrats en millimeter sen 1979.

Soundet och sångharmonierna är i bästa fall lika välgjorda och tidlösa som håret på grekiska statyer.

Mycket på ”Long road out of Eden” kan också mäta sig med det bästa The Eagles släppte på 70-talet.

Som den twangiga lyxjaktsrocken i ”Busy being fabulous”, lägereldspsalmen ”You are not alone” och balladen ”Waiting in the weeds”. Den sista är en nödvändig påminnelse om att Don Henley kan vara en lika stor soulsångare som Otis Redding.

Ibland finns det inget vackrare än när rika och bortskämda män klär upp sin sentimentala ångest och bitterhet i ett dyrt och perfekt ljud.

Likt resten av bandets karriär innehåller också skivan outhärdlig kreditkortsblues, glassig pina colada-funk och långa låtar som handlar om att stanna hemma och lösa korsord.

Men det är Eagles i ett nötskal.

De har alltid blandat fantastisk västkustrock med ren smörja.

Bästa spår: ”Busy being fabulous”.