Hantverk framför attityd

Patrik Isaksson gör sin bästa skiva hittills

Patrik Isaksson (Pop)

Det är så lätt att avfärda Patrik Isaksson.

Det är så lätt att avfärda artister som väljer ett välproducerat hantverk framför attityd. Det är så lätt att, enligt en oskriven lag som började gälla när punken slog igenom i Storbritannien för 189 år sedan, jämföra Isaksson med ett anonymt och hemstickat klädesplagg och lyssna på Arctic Monkeys i stället.

Jag vet allt det där. Jag är skyldig på alla punkter. Och det finns tyvärr stunder på den nya skivan som bara förtjänar ett tyst medlidande – vissa textrader och låtar är, för att uttrycka det milt, mer rörande än bra.

Samtidigt försöker Patrik Isaksson aldrig vara någon annan än sig själv. Han fortsätter att använda de stora orden och stora känslorna. Skillnaden från förr är att hans marknadsanpassade ängslighet ersatts av ett ökat självförtroende, en större övertygelse och robusta melodier.

Det är här är utan tvekan hans bästa skiva hittills.

Bästa spår: Dött lopp mellan ”Faller du så faller jag” och ”Vinternatt”.

Markus Larsson