Fortfarande roligt
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-09
POP När debutalbumet släpptes för två år sedan hade jag en liten känsla av att det kanske inte skulle fortsätta att vara lika jättekul att lyssna på Vampire Weekend som det var just då.
Deras tämligen egna sätt att i en oblygt välutbildad preppynördinramning gifta ihop snärtig samtida Brooklyn-pop med studsande afrikansk pop via Paul Simons ”Graceland”-album kändes mycket uppfriskande.
Men att Ezra Koenigs låtar om Cape Cod och Oxford-komman på allvar skulle välta någons värld fanns det ändå vissa skäl att tvivla på. Den musik som verkligen stannar kvar brukar ju oftast behandla betydligt mer basala ämnen.
Vampire Weekend var inte mindre värda för det, pop har alltid främst stavats nu och gått ut på att skicka allt i en ny riktning.
Sedan dess har Afrika tagit sig allt längre in i den anglosaxiska popen. Inte minst tack vare svenskbrittiskmalawiska The Very Best, som fick sånghjälp av just Ezra Koenig på sin briljanta blogghit ”Warm heart of Africa” i fjol.
Och även om Vampire Weekend har fått utstå en backlash från skribenter som både tänkt för mycket och för lite känns det oväntat spännande med ett andra album från New York-kvartetten.
Nyhetens behag har visserligen lagt sig och soundet är mest en lite mer homogen förfining av vad bandet gjorde senast. Texternas reflektioner om diplomatsöner och kaliforniska drömmar bryr man sig kanske inte heller alltid så mycket om.
Men det här är fortfarande väldigt rolig musik. Ibland på gränsen till posörklyftig men oftare bara smittande och upplyftande.
Och om den förut hade ett drag av novelty över sig känns den nu som en självklar del av något större.
BÄSTA SPÅR: ”Cousins”.