Metro Boomin och Future pågår med imponerande precision
Publicerad 2024-04-16
ALBUM Metro Boomin och Future har släppt två och en halv timmes musik på blott tre veckor.
Duon lyckas oftast bara pågå med imponerande precision.
Metro Boomin & Future
We don’t trust you
We still don’t trust you
Republic/Sony
RAP Ingen annan musik fångade ljudet av Donald Trumps Amerika som Futures ”Mask off”, en stilla rapbön som inte orkade hoppas längre. Den Metro Boomin-producerade hiten innebar toppen på trap-eran och släpptes simultant med att hiphop för första gången gick om rocken som världens största musikstil.
Metro Boomin är chefsarkitekten för hur den moderna svarta musiken har låtit i ett drygt decennium. Future är Atlanta-rapens främsta ansikte utåt. Nyligen gav de två ut gemensamma albumet ”We don’t trust you” som gick direkt in på Billboard-listans förstaplats och skakade upp en liten storm på internet tack var Kendrick Lamars gästvers på låten ”Like that” där Drake och J Cole dissades: ”Motherfuck the big three, nigga, it’s just big me”.
Bara tre veckor senare kommer, som utlovat, uppföljaren ”We still don’t trust you”. Det är alltså inte en deluxe-variant utan en helt ny skiva – och dessutom en ganska väsensskild sådan. Totalt handlar det om hisnande två och en halv timmes musik.
Futures spruckna och kroniskt sorgsna röst över Metro Boomins förrädiska, nästan spöklika beats är en lika omedelbart igenkännlig kombo som, säg, Morrisseys röst över Johnny Marrs gitarr.
Den 30-åriga producentens bakgrunder är tillräckligt varierade och detaljrika för att man ska hålla koncentrationen nästan hela vägen. Särskilt förtjust är jag när musiken tillåts bli filmisk (producenten ligger bakom soundtracket till fjolårets ”Spider-man: across the spider-verse”). Den Travis Scott-gästade ”Cinderella” på ”We don’t trust you” låter som en lyxkryssning och påminner om vad Metro Boomin gjorde på James Blakes album ”Assume form”.
Även Future är paradoxalt närvarande i sina monologer om att dricka så mycket hostmedicin att man glömmer var man bor – och att göra det i loafers och bandana från Louis Vuitton. Men här finns också en djupare underton; en samtida och smått paranoid känsla av att inte kunna lita på någon.
Omfånget är inte oproblematiskt. Ingen skulle sakna – eller ens märka – om några av albumens ”fillers” mystiskt försvann från strömningstjänsterna i natt. När man klarat av första kapitlets 17 låtar väntar 25 till.
På ”We still don’t trust you” doppar duon inledningsvis tårna i en syntpop som de bara till häften behärskar, men de får hjälp av den musikaliska ledstjärnan The Weeknd på totalt fyra spår. Av dem är i synnerhet ”All to myself” ett snyggt gråtande slow-jam med årets mjukaste gitarrsolo. Den fluffigt kärlekskranka r’n’b-stämningen kulminerar när Future sjunger refrängen till Boyz II Mens ”End of the road” i låten ”Right 4 you”.
I slutet har tillräckligt mycket vatten tydligen runnit under broarna för att den tidigare dissade J Cole är välkommen som gäst, för övrigt på ett av albumets höjdpunkter, den jazziga ”Red leather”. Även ASAP Rocky hinner titta förbi och rappa om sina tre favoritämnen: halsband, klockor och kläder.
Albumet avslutas med en ”disc 2” – ja, det är för långt för att rymmas på en traditionell cd-skiva.
När Metro Boomin och Future sätter punkt efter en smärre arbetsdag av trap fortsätter musiken liksom att pågå inuti mitt huvud.
BÄSTA SPÅR: ”We don’t trust you”, ”Cinderella”, ”All to myself”, ”Beat it”, ”Red leather”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik