Tonårsångest à la 90-tal

The Smashing Pumpkins borde tilltala mängder av emo-ungar

Zeitgeist (rock)

Zeitgeisten, alltså tidsandan, för en återföreningsplatta kunde inte vara bättre. Precis som Green Day gjorde en makalös comeback och fick en ny generation fans genom den amerikanska nu-rocken borde Smashing Pumpkins kunna tilltala mängder av emo-ungar med sina hårda gitarrer, drömska pop och pretentiösa texter.

Bandet gjorde ju burleskinspirerade videor redan när Panic! At The Disco gick i mellanstadiet och Billy Corgan är dessutom märkligt lik Gerard Way i My Chemical Romance.

Soundet väldigt likt

Pumporna är numera bara Corgan och trummisen Jimmy Chamberlin med inlånade musiker men soundet är sig väldigt likt. Musiken, Obey Giant -omslaget med en drunknande frihetsgudinna och dramatiska låttitlar som ”Doomsday clock”, ”7 shades of black” och ”Bleeding the orchid” borde få vilken desillusionerad ungdom som helst att vilja rota fram ”Mellon collie...” ur sina sina storasyskons skivsamlingar och uppleva tonårsångest a la 90-tal.

Bästa spår: ”That’s the way (my love is)”.

http://wwwc.aftonbladet.se/noje/musik/puls-topp.html

Jenny Seth