Drömmer sig hem
Uppdaterad 2012-03-23 | Publicerad 2012-03-22
Markus Krunegård - Mänsklig värme
POP Jag är svårflörtad när det kommer till de krassaste vardagsskildringarna, utsugna på romantik. Popmusiken vill jag ha till någonting annat. Den vill jag drömma mig bort i.
Kanske är det denna eskapistiska inställning som stått emellan mig och Markus Krunegård. Fram till nu.
För hans fjärde album – med den ack så älskvärda titeln ”Mänsklig värme” – tar avstamp långt från Ringvägens vägsalt som förstör skorna. Närmare bestämt på Kuba. ”Korallreven & vintergatan”, som för övrigt är så mycket ”747” att Jocke Berg redan ringt och krävt Stim-pengarna, skrevs under en vistelse där. Redan i andra spåret ”Everybody hurts” sjunger Krunegård visserligen om Fonus och Konsum, men han gör det till en trumtakt lika hurtig som en kaffekickad ”Dancing in the dark”.
Ingenting där efter matchar den kanske starkaste inledningen du kommer att höra på ett svenskt album i år. Men vi får vi följa med till så vitt skilda platser som San Francisco, Sartres favoritkafé Café de Flore i Paris, Liljevalchs konsthall på Djurgården och Rio de Janeiro, bara för att till slut landa i Norrköping på den klassiska lokalen Gudskelov.
Vackert så, för Markus Krunegård är lika bra när han drömmer sig tillbaka som när han drömmer sig bort. Och, som det heter, ibland måste man resa långt för att hitta hem.