Glasvegas fångar julens mörka sida

Markus Larsson

Glasvegas bryter mot mönstret

A snowflake fell (and it felt like a kiss) (rock)

”Fuck you, it’s over”.

Låttiteln talar för sig självt. Och sångaren James Allan verkar vara förgiftad av vrede och smärta när han spottar ur sig orden. Dra åt helvete och försvinn. Det är över. Du är död för mig nu.

Glasvegas minalbum spelades delvis in i Transsylvanien och består av sex spår, inklusive en version av ”Stilla natt” som framförs på både engelska och rumänska. Musiken försöker verkligen inte att tonsätta nån sorts vykorts­jul. Här finns inga varma sammankomster och tomtebolyckliga middagar med familjen. Verkligheten är ingen Coca Cola-reklam.

”A snowflake fell (and it felt like a kiss)” försöker, trots sin oskuldsfulla titel, att fånga den mörka sidan av julafton. En julafton som är grå och trist och ensam och det finns absolut inget att göra. En julafton där sångerna och kyrkklockorna på radion bara blir ett hån. När december känns alldeles för lång, när det enda som håller dig uppe är en dröm om att nästa år ska bli bättre.

Att det romantiska titelspåret, som handlar om att återfå livsgnistan i ett snöfall, bryter mot mönstret förstärker egentligen bara svärtan.

Minialbumet håller inte riktigt samma klass som bandets debutalbum från i höstas. Vissa låtar är mer diffusa än starka. Men när gruppen verkligen lägger sig nära sina största förebilder lyckas de åter igen skapa svart magi. Låten ”Please come back home” är helt uppenbart inspirerad av Darlene Loves ”Christmas (Baby please come home)”.

Och där har Glasvegas en jullåt som kan mäta sig med en av de ensammaste balladerna som nånsin spelats in – Everything But The Girls ”Come on home”.

Bästa spår: ”Please come back home”.