Ylandet skär sig för Fear Factory

Mattias Kling

helskärm

I och med den nyrenoverade sättningen har Los Angeles-truppen inte bara mist hälften av sin mänskliga fläsklinje – den har också förlorat den musikaliska millimeterperfektion som tidigare har hindrat Burton C Bell från att naket stå och yla med byxorna nere i fronten.

För det är just det han gör. I de raspiga partierna finns en godkändhet över leveransen, men så fort det ska tas en ren ton skär det sig något gräsligt. Och detta i en allmänt osmidig ljudmix som gör det stört omöjligt att njuta av annars välriktade industrimetallavetter som ”Linchpin”, ”Shock” eller ”Replica”. Skrämmande illa, helt enkelt.

Fear Factory

Sweden Stage, Sweden Rock